Invandringens problem är inte vad du tror

Invandring och dess konsekvenser har fått stort utrymme i samhällsdebatten under det senaste decenniet, och det har nästan kommit att betraktas som en självklarhet att invandringen i sig har skapat omfattande problem. Denna berättelse behöver nyanseras, särskilt i ljuset av de senaste årens utveckling.

Det är sant att invandringen har sammanfallit med en ökande boendesegregation, vilket i sin tur är kopplat till låga inkomster, svaga skolresultat och kriminalitet. Dessa utmaningar kan man inte bortse från.

Men utvecklingen var inte ofrånkomlig. Med en mer ändamålsenlig integrations- och bostadspolitik hade dagens starkt segregerade områden sannolikt inte behövt utvecklas – och därmed också många av de problem som följer av dem.

Det är därför missvisande att lägga skulden för dagens problem på invandringen; det är politiken som har brustit. På många håll inom politiken vill man inte acceptera en sådan beskrivning, utan man lägger i stället skulden på invandringen – och i de mer ljusskygga delarna av politiken helst på invandrarna själva.

Jag och min kollega, nationalekonomen Andreas Bergh, har studerat dessa frågor i en ny studie. Ett av de kanske viktigaste resultaten är att vi finner att invandrare i allt större utsträckning etablerar sig på arbetsmarknaden.

När vi jämför utvecklingen för invandrare som kommit till Sverige vid olika tidpunkter och följer dem över tid finner vi att de som anlände under senare år snabbare uppnår både högre sysselsättning och högre inkomster än tidigare kohorter.

Efter fem år i Sverige är sysselsättningen ungefär tio procent högre för dem som kom efter finanskrisen 2008–2009 jämfört med dem som anlände före. För invandrare som kom runt 2020 är sysselsättningen dessutom mycket hög redan under de första åren efter ankomst.

Samtidigt ser vi ett tydligt problem. I de mest invandrartäta områdena – där omkring en halv miljon människor bor – följer inkomsterna inte med utvecklingen. Trots förbättrad sysselsättning ökar inkomsterna inte i samma takt.

Efter fem år i Sverige tjänar invandrare i dessa områden fortfarande minst 30 procent mindre än rikssnittet, och denna skillnad består i stort sett även efter tjugo år i landet. Detta gäller både för dem som anlände före finanskrisen och för dem som kom under flyktingkrisen för tio år sedan.

Varför ser det ut så här? Varför förbättras sysselsättningen men inte inkomsterna? Vi vet sedan tidigare att den starkare sysselsättningsintegrationen till stor del drivs av tidigare och mer omfattande stödinsatser, bland annat genom etableringsreformen.

Vår studie visar dessutom att många av de jobb som växer fram är så kallade icke-reguljära anställningar – deltids-, tim- och visstidsjobb med låg eller ingen anställningstrygghet. Dessa icke-reguljära anställningar är så vanliga att de förklarar omkring 60 procent av de låga inkomsterna i Sveriges mest invandrartäta områden.

Det är alltså en tudelad bild. Invandrare i de invandrartäta områdena kommer i arbete, men till inkomster som är så låga att de inte lyfter de invandrartäta områdena. Konsekvensen blir att sysselsättningsgapet mellan dessa områden och övriga Sverige minskar, samtidigt som inkomstgapet i stället växer.

I praktiken har sysselsättningsskillnaden minskat med cirka tre procentenheter under de senaste tjugo åren, medan inkomstskillnaden har ökat med omkring tio procentenheter.

Politiken måste därför rikta större uppmärksamhet mot låga inkomster och otrygga anställningar. I allt högre grad handlar problemet inte om avsaknad av jobb, utan om avsaknad av trygga heltidsanställningar.

Det är rimligt att nyanlända ofta börjar sin etablering med tim- eller visstidsjobb, men det är avgörande att de inte fastnar i denna icke-reguljära arbetsmarknad. Med tiden bör sådana jobb leda vidare till stabila heltidsanställningar.

Det är inte självklart hur detta ska uppnås. Regler som tvingar fram tillsvidare- eller heltidsanställningar är riskfyllt, eftersom de kan minska företagens vilja att anställa och därmed öka arbetslösheten.

Ett mer långtgående alternativ är att höja arbetsgivaravgifterna för tidsbegränsade eller deltidsanställningar, vilket skulle ge arbetsgivare starkare incitament att erbjuda heltidsjobb.

Oavsett måste politiken sluta diskutera invandringens problem utan i stället diskutera hur vi skall förbättra integrationen. Vårt bidrag genom vår studie är att tydliggöra betydelsen av trygga heltidsjobb och långsiktiga karriärvägar för att stärka utvecklingen i de segregerade områdena.

Martin Nordin
analysskribent