Han blev skyddsombud efter fall från 4 meter

Anton Nijohsson föll 2015 fyra meter ned på en påle. Han skadade sig svårt men överlevde, till skillnad från många andra. Erfarenheten blev en väckarklocka. I sin roll som skyddsombud påminner han i dag envist sina kollegor om att säkerheten alltid ska komma först.

För tio år sedan befann sig Anton Nijohsson ute på jobb i Trelleborg, han arbetade med ett stort projekt och skulle bygga upp stadens rättspsykiatriska centrum. Det var en klassisk skånsk vinterdag med tre till fyra plusgrader, duggregn och snålblåst.

Det skulle byggas formar för betongväggar och för att nå högre klättrade Anton Nijohsson upp på en stege, som han gjort så många andra gånger innan. Men när han befann sig ungefär fyra meter upp kände han att marken under honom var ojämn och stegen börjar glida.

När han stod där på stegen fyra meter upp i luften, och insåg att han kommer falla, minns han allt byggmaterial som låg på marken under stegen.

– Jag tänkte att trillar jag på det så dör jag, och försökte slänga mig till sidan istället där jag tänkte att det bara fanns grus, säger han.

Men det var inte bara grus som väntade honom på marken. Det slutade med att Anton Nijohsson föll snett ned i en regel som stack upp. Han slog i ryggen ordentligt. Men en olycka som hade kunnat leda till förlamning blev istället en spricka i ryggen.

Arbetskamraten som stod bredvid honom när han föll försökte få fatt i honom, men bara fingertopparna hann snudda vid stegen.

– Han kom direkt till mig när jag låg på marken efter fallet och ringde efter ambulans, berättar Anton Nijohsson och fortsätter: 

– I ambulansen blev jag nervös. Tänkte fan, är jag förlamad, och försökte röra på tårna. Men det var så svårt att känna något.

Han var vid medvetande nästan hela tiden, men berättar att det är lite suddigt eftersom de tryckte i honom så mycket smärtstillande på sjukhuset. Det var först när Anton Nijohsson landade hemma som värken kom.

– Jag vaknade på natten och spärrade upp ögonen. Det var som om någon sparkade mig i ryggen när jag sov. En huggande smärta, säger han. 

Nu i efterhand finns det många saker Anton Nijohsson menar kunde ha gjorts annorlunda på arbetet. Stegen skulle placerats på en planare mark och en byggställning istället för stege hade varit bättre. Men på grund av stress och dåliga förberedelser blir det lätt slarvigt, menar Anton Nijohsson.

I början av oktober kom fackförbundet Byggnads ut med en rapport där de konstaterar att fallolyckor är den vanligaste arbetsplatsolyckan i Sverige. Att falla från hög höjd är också en av de vanligaste orsakerna till dödsolyckor i arbetslivet.

Rapporten bekräftar även det som Anton Nijohssson menar var en av orsakerna till att hans egen olycka – att det ofta tullas på grundläggande riskbedömningar.

Olyckan blev en tankeställare för Anton Nijohsson, och i dag är han skyddsombud på sin arbetsplats. Han vill vara med och påverka saker till det bättre, hjälpa folk att komma hem oskadda från sin arbetsdag. 

– Man vill inte att någon ska råka ut för något man själv varit med om. Bara för cirka ett halvår sedan trillade en kollega och blev förlamad. Jag hade tur, men inte han. Vi föll från ungefär samma höjd, säger Anton Nijohsson.

Han tror att hans egna erfarenheter bidrar till att han är mer envis med arbetsmiljöfrågor, och tjatar på sina arbetskamrater.

– Men det är värt att tjata. Allt det är värt för att man ska känna att man gjort sitt jobb som skyddsombud.

I dag mår Anton Nijohsson bra, även om han inte är hundra procent återställd.

– Olyckan är inte något jag reflekterar mycket över. Vid arbetsmoment där det riskerar att något liknande ska inträffa kan de dyka upp. Men då påminns man om att tänka till lite extra, och inte ta den snabba genvägen, säger han och fortsätter:

– Eller när en chef säger till en att göra något dumt, då säger man ifrån. För man vet konsekvenserna av att göra dumma saker på jobbet. Det är en farlig bransch. Det är många olyckor och det är många dödsfall.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se