Håkan Juholt: Ska jag berätta hur det verkligen är?

Bilen väntar.

Jag går en sista runda i residenset, som i fem år har varit mitt hem.

Från sin plats ovan flygeln möter jag Olof Palmes blick. Eftertänksam, sänkt. 

Målningen går i moll. Bjuder in till gemenskap. Flygeln, vid eldstaden. ”Boma”, som sydafrikanerna säger, samling vid elden. Samtal och mat. Värme.

Målningen av Palme får leva sitt liv med ambassadörers värderingar. Stundom gömd i förråd eller undanskymd i det privata biblioteket. De senaste fem åren: centralt placerad i den svenska ambassadörens residens i Pretoria. 

Någon dag tidigare tog jag farväl av Dali och Thembi Tambo, son och dotter till Sydafrikas landsfader Oliver Tambo. 

– Målningen av Palme, är så fin, konstaterar Thembi. 

I Dalis hem hänger ett inramat fotografi av Olof och Oliver. 

– Jag ser dem som bröder, säger Dali. Bröder förenade i kampen för demokrati och människovärdet.

Som ende ambassadör stod jag vid Dali och Thembis sida och lade en krans vid graven på Oliver Tambos dödsdag. Dali ­talade när vi några veckor därefter invigde en permanent utställning om Olof Palme i Kapstaden. 

För Dali och Thembi lever drömmen om socialdemokrati. Om Olof Palmes socialdemokrati. Oliver Tambo såg svensk socialdemokrati som modellen för ett fritt demokratiskt Sydafrika, där en inkluderande demokrati förenar jämlikhet, tillväxt, välfärd och välstånd för folkflertalet. 

Årtionden av korruption, maktfullkomlighet och inkompetens har försatt ANC i moralisk och politisk konkurs. Ekonomiskt överlever organisationen ännu en tid med oblyga bidrag från en rad auktoritära stater. 

Vice utrikesminister Alvin Botes leder en ANC-delegation till Moskva för att underteckna avtal om fördjupat samarbete med Vladimir Putins maktparti United Russia. 

Efter 30 år av ANC-styre är Sydafrika idag världens mest ojämlika land. Inte minst har ANC-eliten berikat sig. Stulit från landet och låtit sig frikostigt mutats.

Botes och jag känner varandra väl. Första gången vi ses efter resan till Moskva, bär Botes en pin med Olof Palme på kavajslaget. Diplomati rymmer också äkta känslor. Botes fick förstå att märket med Palme var en smärtsam provokation, efter att han tumlat runt i sänghalmen med Putins hantlangare och bödlar. På ANC:s sociala medier tackar partisekreterare Mbalula, Rysslands ambassadör till Syd­afrika, för att han har förklarat ”konflikten mellan Ukraina och Ryssland”. Förre presidenten Zumas dotter Duduzile rekryterar frivilliga i Sydafrika och Botswana för att hjälpa Ryssland i kriget mot imperialistiska väst. 

Efter 30 år av ANC-styre är Sydafrika idag världens mest ojämlika land. Inte minst har ANC-eliten berikat sig. Stulit från landet och låtit sig frikostigt mutats. Och sydafrikanerna har fått nog. Partiet som 2004 fick 70 procent av rösterna, föll i valet 2024 från 57 till 40 procent. Samtidigt som valdeltagandet låg kring 50 procent. 

Ska jag berätta för honom hur det verkligen är?

Dali frågar mig om det finns en framtid för den demokratiska socialismen. För socialdemokratin. Kan världen bli som Sverige? Hans fråga berör mig på djupet. Vi talar allmänt om utmaningar och möjligheter, om allt från innovationer, AI till folkhögskolor och folkbildning. Om de samhällen vi vill se. Dali utgår från sin bild av Sverige och hur han känner socialdemokratin.

Ska jag berätta för honom hur det verkligen är?

Att Sverige idag är ett av, möjligen det mest, ojämlika landet i EU, när det gäller ägande och tillgångar. Att vi sedan år­tionden tillbaka är ett samhälle som glider isär. Där bostads- och skolsegregation i grunden har förändrat Folkhemmet. Att devisen Arbete åt alla, sedan länge är avvecklad och där arbetslösheten låst sig fast kring 9-10 procent och att var fjärde ung människa går utan jobb. 

Att en socialdemokratisk regering till och med väljer att regera landet på en borgerlig budget. Att den politiska debatten i Olof Palmes Sverige, inför valåret 2026 är ett ”Följa John” nere vid den högra hörnflaggan och där hela den övriga spelplanen ligger öde. Att socialdemokratin inte sätter dagordningen. 

Att skattesänkningar varit det politiska projektet de senaste tjugo åren. Bara det senaste, tionde jobbskatteavdraget, motsvarar lönen för 28 000 undersköterskor. Att resurserna i välfärden stryps, att det gemensamma ansvarstagandet för varandra krymper. Att vi reducerats till kunder på en marknad, istället för medborgare i ett samhälle. 

Samhället är i ständig rörelse. Politiken ska vara framåtlutad. Morgondagens utmaningar och möjligheter ska forma dagens politik, inte gårdagens nostalgi. Vi ska framåt, som individer och som kollektiv. Framåt kamrater.

Det är Dali, jag och Olof i rummet. Thembi var tvungen att lämna.

Brasan är tänd. Vad ska jag säga?

Jag bjuder på tre sorters småkakor och kaffe.

– Jag tycker om ditt kaffe, säger Dali. Det är starkt och gott. 

Vi lutar oss tillbaka i varsin soffa.

Det blir tyst en stund.

– Jag undrar vad han hade sagt, säger Dali och nickar mot målningen av Olof.

– Han hade i alla fall inte varit tyst, svarar jag.

Samhället är i ständig rörelse. Politiken ska vara framåtlutad. Morgondagens utmaningar och möjligheter ska forma dagens politik, inte gårdagens nostalgi. Vi ska framåt, som individer och som kollektiv. Framåt kamrater.

Dali och jag är generationskamrater. Från skilda världar, men fostrade med samma synsätt.

Vi tillhör inte de som ger upp. 

Han bär en dröm att Sydafrika en dag ska likna det Sverige han drömmer om.

Han hoppas att ANC ska vara den politiska kraft som gör den resan möjlig.

Också jag tror att vindskiftet kommer. Samhället som idé måste vara större än vad vi idag ser.

Nya röster ska sjunga.

Där socialdemokratin är inte en pinne i forsen. 

Där socialdemokratin är forsen. 

Håkan Juholt
krönikör