Fler stora fåglar kan stärka våtmarker men gissel för lantbrukare

Det framgår av en aktuell avhandling som undersökt hur vattenlevande växter, smådjur och ekosystem påverkas av ökande populationer av stora betande fåglar. Samtidigt är det växande antalet gäss ett stort bekymmer för skånska lantbrukare.

Studien, som bygger på fältarbete i Sverige och Finland, betesexperiment och en bred genomgång av internationell forskning, visar att gäss och svanar fungerar som ekosystemmodifierare. Deras bete kan skapa öppnare vattenytor, påverka näringsflöden och i vissa fall till och med öka artrikedomen av smådjur i grunda sjöar och våtmarker.

– Vi trodde från början att fler gäss och svanar skulle tränga undan andra våtmarksarter, men resultaten pekade snarare åt motsatt håll. I våra studier såg vi tecken på att måttlig betning kan vara gynnsam. Men effekterna beror både på hur många fåglar det handlar om och hur våtmarken ser ut, säger Elsie Kjeller, doktorand i ekologi, som står bakom doktorsavhandlingen Trophic dynamics in temperate freshwater ecosystems: The influence of large herbivorous waterfowl.

Effekterna är inte entydiga. Forskningen pekar på att tätheten av fåglar är avgörande: vid måttliga nivåer kan betet vara positivt för ekosystemen, men vid höga nivåer kan det slå över i motsatsen och leda till slitage på vegetation, grumligare vatten och minskad biologisk mångfald.

Den ökande population av gäss, svanar och änder är också ett enormt problem för lantbrukare, inte minst i södra Sverige. Lantbrukare har sedan länge larmat om att de växande gåsflockarna orsakar stora skador. Som Skånes Folkblad tidigare rapporterat har den vitkindade gåsen ökat explosionsartat, och prognoser pekar mot att populationen kan flerdubblas inom ett decennium. Regeringens minskade anslag för viltvård gör dessutom situationen svårare för lantbrukare som redan idag lägger stora resurser på att mota bort fåglarna.

Att stora fåglar är både en tillgång och en belastning, bekräftas i doktorsavhandlingen. För våtmarker kan de vara viktiga för att hålla ekosystemen levande. För jordbruket kan samma tätheter vara helt ohållbara.

– Det finns förstås en stor problematik i att gässen dras till våtmarker i jordbruksmiljöer. Det är ett verkligt dilemma, säger Elsie Kjeller.

Avhandlingen lyfter därför att framtida förvaltning bör fokusera på att identifiera trösklar – vid vilka nivåer betandet faktiskt gynnar ekosystemen, och när det i stället riskerar att skada både våtmarker och jordbruk.

– Vi har inte kommit fram till några exakta trösklar i vår forskning, snarare att det är den typen av kunskap som skulle behövas framöver för att bättre förstå när betning är gynnsam i våtmarker, säger Elsie Kjeller.

Olof Broddesson
olof.broddesson@skanesfolkblad.se