Andetagen bildar rök i den kalla luften och vinden viner på slättlandskapet i Staffanstorp. Men här gillar den att växa, saffransblomman, Crocus sativus.

Från bronsålderns Kreta till medeltidens Tyskland har Crocus sativus hyllats, höstkrokusen som ger oss det röda guldet. Nu växer den hos familjen Adamov-Mutlu som 1991 flyttade ner till Malmö från Vimmerby, dit de kom efter att ha lämnat Bulgarien.

– Vi hade släktingar och kusiner i Malmö, så det blev enklare att flytta hit helt enkelt, säger Silvia Mutlu som själv var tio år när familjen flyttade till Sverige.

På gården i Staffanstorp har hennes föräldrar, Petia Amadova och Miladin Amadov, bott i tretton år. I tio år har de odlat saffran, världens dyraste krydda. Det som först var tänkt som en liten hobbyodling, en knasig idé, har i dag växt till ett heltidsprojekt.

Från början ville Miladin Amadov odla vin, inte saffran. Men allt sattes på paus när han plötsligt blev diagnostiserad med hjärntumör, hjärtflimmer och prostatacancer.

– Hela vår värld stannade upp när pappa blev sjuk. Han var nära att sälja gården, men det ville vi inte, så vi var tvungna att göra något för att hjälpa honom. Han behövde känna sig behövd, säger Silvia Mutlu.

– Att komma hem efter en operation och inte kunna hålla i en sked tog på honom. Det var mest för hans skull som vi planterade krokusen, för pappa att jobba upp sin finmotorik.

Lösningen blev en ny odlingsgröda. Efter att Petia Amadova sett ett program om saffransodling och upptäckt vilket otroligt pilligt och tålamodskrävande jobb det var, bestämde sig familjen för att sätta några knölar.

– I Iran och Afghanistan är somrarna otroligt varma och vintrarna väldigt kalla. Om saffran överlever sådana minusgrader, borde de överleva den skånska kylan, säger hon.

Det första året satte familjen ut 8 000 knölar i jorden och fick ut 12 gram i skörd. För att få ut 1 gram saffran krävs 150 blommor. I år har familjen mellan 20 till 30 miljoner krokusknölar utplanterade och har precis skördat för elfte säsongen. De odlar på friland och låter naturen sköta vattningen.

– I år hade vi en kort skördeperiod. Vid denna tid borde vi fortfarande kunna skörda, men det har varit väldigt torrt och blåsigt. Annars tar det cirka två månader, i år var vi klara på en och en halv. 

Bakom föräldrarnas hus och gårdsbutik breder odlingarna ut sig. Gröna blad från årets plantering av lök sticker redan upp ur jorden. Det är Petia Adamovas köksträdgård. I takt med att saffransodlingen vuxit sig större har hon fått avvara jord från grönsaksodlingarna.

Från hemlandet tog föräldrarna med sig traditionen av att odla i ett självförsörjande syfte. De gör också sin egen honung, odlar mängder av sparris och hönsen som härjar i de numera vilande odlingarna ger familjen färska ägg.

– Det är ju standard för alla från Sydeuropa, precis som Italien och Spanien. Man har sin lilla gård och odlar allting där. Man handlar liksom inte tomater på sommaren, säger Siliva Mutlu.

På bara några år har flera saffransodlingar dykt upp på den skånska landsbygden. Numera finns det även saffran från både Österlen och Kristianstad. Trädgårdsjournalisten Gunnel Carlson, som skrivit bok om kryddan, tycker att det är spännande. Själv odlar hon saffran i sin trädgård i Arlöv, ungefär så att det räcker till en halv lussebulle, enligt henne själv.

– Jag skulle aldrig ge mig på att odla saffran i stor skala men det finns en klar utveckling för saffran i Sverige. Fler odlar det och inser att det fungerar. Och man behöver ju inte bara ha det i lussekatter, det kan användas på många sätt, säger hon.

För henne bottnar dragningskraften hos saffran i den mångåriga historien. Från att kryddan upptäcktes på Kreta och färdades med fenicierna upp via Persien och flera hundra år senare landar i hennes egna trädgård.

– Det finns en magi kring blomman som är helt fantastisk. Saffran berättar om människors liv och vår kultur. Det är inte bara en vacker blomma som luktar och smakar gott, säger Gunnel Carlson.

Men för mycket av det goda kan vara farligt. I en viss mängd kan saffran ge en ruseffekt och för mycket kan bidra till inre blödningar. Då krävs dock stora mängder.

Familjen Amadov-Mutlu konsumerar för det mesta saffranet i te. Då och då kan Silvia Mutlus pappa ta lite av kryddan i ett glas whisky.

– Speciellt nu när det är så kallt, säger Miladin Amadov som precis kommit hem från bilverkstaden.

I dag är han friskförklarad och fick till slut sina vinrankor, planterade mellan alla saffransodlingar. Sjukdomsperioden blev en väckarklocka för familjen.

– Varje söndag ses vi hela familjen. Pappa lever på övertid, och vi försöker ta vara på det.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se