Arbetslösheten beror såklart inte på invandrare eller latoxar

Vems fel är egentligen den höga arbetslösheten i Sverige? Frågar man Tidöregeringen beror det på invandringen och att människor är latoxar som släpar benen efter sig.

I boken Den onödiga arbetslösheten försöker nationalekonomen Jakob Segerlind reda ut varför arbetslösheten i Sverige är så hög. Till sin hjälp väljer han att kontrastera Sverige mot hur man gjort i USA senaste decennierna.

Den svenska synen på arbetslöshet är förlegad och konservativ, menar han. USA är kanske inte det landet man brukar vilja blicka mot när det kommer till politik. Men i det här fallet gör de kanske något rätt. För det finns vissa ”sanningar” som svenska nationalekonomer kanske behöver göra upp med.

En av dem är att man måste ha en viss andel arbetslösa för att hålla nere inflationen. Om utbudet på arbete är för stort skulle man dra igång ett vansinnig inflationsinferno. Hög arbetslöshet är priset man får betala för låg inflation, menar man ofta. Den bilden har utmanats av nationalekonomer i USA. Dels efter finanskrisen på 90-talet, men också efter den ekonomiska kraschen 2008 fick de bevis på att dessa teorier inte stämmer.

Även i Sverige finns nyttiga lärdomar att dra. Efter finanskrisen 2008 låg arbetslösheten i Norr- och Västerbotten på runt tio procent. Experter slog fast att det hade att göra med att arbetskraften var dåligt utbildad eller felmatchad efter företagens behov.

Runt 2017 tog de stora investeringarna fart i norra Sverige. Efterfrågan på svenska råvaror ökade och något hände. Människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden kom i arbete. När efterfrågan på arbete gick upp sjönk arbetslösheten. Man kunde alltså att få människor i arbete utan att kalla dem lata eller påstå att de inte gjorde tillräckligt för att bli anställningsbara.

Idag har Norrbotten lägst arbetslöshet i Sverige, Västerbotten har den fjärde lägsta. Båda regioner ligger runt fyra procent och den låga arbetslösheten där har inte vevat igång någon vanvettig lönespiral.

Detta för oss osökt in på läget i Skåne. Här ligger arbetslösheten runt nio procent. Även om förutsättningarna inte ser likadana ut här som i norr finns det fortfarande sätt att få människor i arbete genom statliga investeringar.

Exempelvis satsningar på bostadsbyggande. I stora delar av länet råder bostadsbrist. Järnvägsnätet är i stort behov av utbyggnad och underhåll. Vatten- och avloppsnäten är i behov av enorma investeringar. Vården går med enorma underskott.

Det finns saker att göra. Vår nuvarande regering har inte varit så intresserade av det. Högern avskyr statliga investeringar som stimulerar arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet skjuter över mer makt till arbetsgivarna som kan driva på för att hålla nere lönerna.

Men Segerlind höjer också ett varningens finger för de statliga investeringarna. Riksbanken skulle kunna få för sig att höja räntan alldeles för tidigt för att dämpa risken för inflation. Segerlind menar att Riksbanken måste våga ha is i magen. Dessutom krävs ett större samspel mellan myndigheter, politiker och experter utanför Riksbanken.

Han menar också att Riksbanksfullmäktige i Riksdagen måste få ett större inflytande att ge direktiv åt Riksbanken och att granska den.

Jakob Segerlind tillför nytt och fräscht syre i den svenska debatten om arbetslöshet. Han bevisar att det kanske är dags att göra upp med gamla käpphästar. Allt för länge har man köpt högerns världsbild om att man måste ha en viss mängd arbetslöshet för att hålla nere inflationen.

Men det är tacksamt att istället skylla på invandrare eller att kalla folk för lata.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se