I budget efter budget med Tidöregeringen har vi kunnat läsa om vilka som gynnas mest. De rika och i förlängningen rika män har satts i fokus.

Det här handlar om aktiva val från regeringen. Politik handlar om prioriteringar. Och man hade kunnat välja att prioritera annorlunda. Men de redan rika männen behövde mer, tydligen.

Och när vissa prioriteras blir ju andra bortprioriterade.

Straffas inte bara ekonomiskt

De senaste åren har vi också kunnat läsa om hur fattigdomen i Sverige ökar. Värst har det kanske varit för de ensamstående föräldrar med barn. Föräldrar med låg inkomst har knappt råd att gå och lägga sig med mat i magen om kvällarna.

Vi vet att fler kvinnor lever ensamstående med barn. Och att flest kvinnor jobbar inom lågavlönade yrken.

Det är dock inte bara rent ekonomiskt som kvinnorna straffas av regeringen. För när de kvinnodominerande yrkena, exempelvis inom välfärden, får mindre resurser blir också arbetsvillkoren sämre. De senaste veckornas debatt om BB i Malmö har varit ett ypperligt exempel på just detta.

För debatten handlade egentligen aldrig om det sträva pappret, även om Carl-Johan Sonesson och övriga högern hävdade att personalen ljuger. Den handlade om nedskärningarna och hur de påverkar både personal och patienter.

Personalen går på knäna när schemaläggningen görs om och det inte får tillräckligt med återhämtning. Patienter i sin tur får en osäker vård. Alla blir förlorare.

Sjukskrivningarna ökar

Nedskärningarna inom vård, skola och omsorg har lett till en ökning av sjukskrivningar för de som jobbar inom välfärden. I januari kom Försäkringskassans rapport för 2025. Och det var dystra siffror för de som arbetar i välfärden.

70 procent av dem som var sjukskrivna i september 2025 var kvinnor. Av dem var den vanligaste orsaken till sjukskrivning stressrelaterad ohälsa. Sjukskrivningarna var högst för de som arbetar inom skola, vård och omsorg.

Knappast någon slump. Det här är vad som händer när en regering lånar till enorma skattesänkningar och struntar i att öka statsbidragen till regioner och kommuner som istället tvingas till nedskärningar.

Regeringen hade kunnat hjälpa till. Dels genom ökade statsbidrag, men också på annat sätt. Exempelvis valde regeringen att minska i anslagen till regionerna för kvinnovård med 600 miljoner kronor.

Fångar av sina anställningar

Kvinnorna i välfärden blir också fångar i sina deltidsanställningar när man hela tiden tvingas jaga extrapass och fler timmar för att få ekonomin att gå ihop. Det här gäller för fler yrkesgrupper. Inom handeln är det väldigt vanligt med deltidsanställningar och man tvingas anpassa sina liv utefter det.

Det tar att stå stand by och vilja att chefen ringer in en för några extra timmar här eller där, trots att kroppen ömmar och lederna värker.

Stress, deltid, fysiskt tunga arbeten och låga löner vet vi också leder till kortare livslängd. Det är tacken, tydligen.

Rikta om pengakranen

Allt detta sker samtidigt som välfärden är den viktigaste väljarfrågan. Det kan vara värt att ha i åtanke nästa gång vi går till valurnorna.

Förhoppningsvis tillträder en ny regering efter valet. Och då är det dags att strypa den pengakran som bara försett de allra rikaste med pengar och bidrag.

Då satsar vi istället på en utökad välfärd, schyssta arbetsvillkor och ekonomisk omfördelning.

Det är dags att arbetarkvinnorna får sin rättmätiga del av kakan.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se