Manosfären rår inte på dagens mansproblem – men det gör bra politik

Den 19 november är det internationella mansdagen. Ja, hör och häpna så finns en sådan. Till skillnad från kvinnornas dito är denna dag relativt ny och uppmärksammades för första gången 1999 i Trinidad & Tobago.

Tanken med dagen, som i dag firas i flera länder världen över, är att lyfta positiva förebilder, om mäns goda bidrag till världen och för att främja jämställdhet och goda relationer.

Demonstreras för lite

Det är däremot rätt skralt med demonstrationer för att uppmärksamma mäns rättigheter, vilket faktiskt är väldigt synd. Det finns väldigt många problem att uppmärksamma, inte minst från politiskt håll.

Något vi ser desto mer av är den så kallade manosfären, en nygammal mansrörelse som uppmanar män att återgå till traditionella mansroller. Det handlar om att vara stark, ta stora risker och vara dominant. Alfa, inte beta.

Det funkar för vissa, så klart. Män är ju generellt rikare, äger mer och sitter på mer makt. Manosfärens förespråkare talar ogärna om dess baksida på ett konstruktivt sätt, men har genom diverse läger, youtube-kanaler och andra saker lyckats kapitalisera på en falsk motsättning mellan könen.

Män överrepresenterade i botten

Mycket av det de säger är ju sant. Män lever i snitt kortare än kvinnor. De må tjäna och äga mer än kvinnor generellt, men är också överrepresenterade i den ekonomiska botten.

I Sverige är det vanligast förekommande hushållet som får ekonomiskt bistånd, det vi förr kallade socialbidrag, en ensamstående man. Unga killar halkar oftare efter i skolan och de dras också oftare in i kriminalitet.

De är även överrepresenterade i självmordsstatistiken.

7 av 10 som tar sitt liv är män och bland unga män mellan 15–44 år är det den vanligaste dödsorsaken. Andra riskfaktorer är att bo på glesbygden och att passera 85 år, där ensamhet blir ett stort problem.

Press att vara tuff och stark

En annan aspekt är ju de sociala krav som många män upplever, både direkt och indirekt. Det som av en del beskrivs som skadliga könsroller innefattar sådant som att män förväntas bita ihop, vara starka och att inte gnälla.

Att erkänna att läget inte är bra, att våga lyfta känslor av otillräcklighet och, inte minst, att söka hjälp vid nedstämdhet och depression är tyvärr helt otänkbart för många killar och män.

Det är alltså inte särskilt konstigt att det blivit så här. Samtidigt som många män som är på botten får höra att de är samhällets vinnare tjänar alltså andra män pengar på att de riktar ilskan mot feminismen och tankar om jämställdhet.

Arbetssituation spelar roll

En aspekt som inte lyfts lika ofta är att klass också spela roll. Män i yrken med lägre utbildningskrav, i bygg- och anläggningsbranschen och inom service- och transportsektorn är hårt drabbade.

Det som förenar dessa yrken är att de kräver stora fysiska ansträngningar samtidigt som den enskilde löntagaren sällan har särskilt mycket inflytande på jobbet.

Som med feminismen så räcker inte längre kön som ensamt mätverktyg. Flera andra faktorer spelar roll för en mans mående. Och mycket går också att påverka med hjälp av politik.

Lösningarna kostar

Det handlar först och främst om att se till att det finns vård för dem som söker den. Men många inte söker vård, eller så söker för sent. Någon form av screening också behövas, likt den som görs på flera barnavårdscentraler i samband med att man väntar eller får barn.

Det handlar också om schyssta arbetsvillkor där även anställda har inflytande. Om att uppmuntra till att känna efter, att prata och vårda relationer.

Men också om att driva en politik som gör det möjligt att ha ett gott liv även för dem som bor i mindre orter. Folkbildning, föreningsliv, servicekontor och arbetsförmedling. Sport och kultur, platser att mötas.

Dessa lösningar kostar så klart mer än att sitta och lyssna på rika snubbar som säger åt dig att allt löser sig om du stryker skjortan, investerar på börsen eller säger att kvinnor borde vara lite mer som förr. Men de funkar med all sannolikhet också bättre.