Vi rustar för krig – men inte för fred
Upprustning. Foto: TT
Militära utgifter når rekordnivåer, men fredsrösterna hörs alltför svagt. Sverige har erfarenhet, institutioner och moralisk trovärdighet – nu behövs en tydlig och samlad strategi för fredsdiplomati.
Det skriver Henrik Forsslund i sin debattext.
Enligt SIPRI uppgick världens militära utgifter 2023 till 2 443 miljarder dollar – nästan fyra gånger Sveriges BNP. Samtidigt minskar satsningarna på diplomati.
När Vladimir Putin säger att Ukraina ”aldrig varit en riktig stat” är det ett angrepp på folkrätten. Hans makt vilar på kontroll, censur och rädsla. Navalnyjs öde visar konsekvenserna när makten fruktar samtalet.
Men vad gör vi andra?
Vi svarar med upprustning. Med rädsla. Med tystnad.
Siffrorna visar inte styrka – de visar oro. Rädsla har blivit vår största globala investering.
Diplomati kostar tid. Krig kostar liv. Passivitet kostar framtid.
Om vi vill bidra till fred måste vi ta initiativ. Sverige gör insatser – men vi kan göra mer.
Sverige kan:
– Skapa ett nordiskt fredsforum i Stockholm – samla diplomater, forskare och säkerhetsexperter för att förebygga konflikter.
– Initiera en klimatdiplomatisk plattform – knyta samman säkerhet och hållbarhet i en tid när klimatkriser riskerar att bli konflikter.
– Stärka FN-anknutna mötesplatser – ge små stater större tillit och samarbetsmöjligheter i en polariserad värld.
Vi har institutioner – Folke Bernadotteakademin, Dag Hammarskjöld Foundation och SIPRI – men deras uppdrag är främst forskande och stödjande. De är viktiga – men inte tillräckliga.
Trots starka forskningsinstitutioner saknar Sverige i dag en samlad och synlig strategi för fredsdiplomati. Utan en sådan strategi blir insatserna fragmenterade, rösten svagare och Sveriges roll som fredsnation alltmer symbolisk.
Historien visar att envis diplomati kan förändra världen – men bara om någon vågar.
Dag Hammarskjöld förenade moral och uthållighet. Olof Palme talade om fred även när det kostade. Deras envisa humanism är ingen nostalgi – den är ett riktmärke.
När världen militariseras på nytt behövs en moralisk uthållighet som kan stå emot cynismen.
Samtalet som motstånd är ett idéhistoriskt arv. Slavisten Per-Arne Bodin beskriver ”den ryska sjukan” som en pendling mellan messiansk självhävdelse och djup misstro – en rörelse där Ryssland ser sig som ett alternativ till väst snarare än en del av det.
I en sådan kompromisslöshet blir samtalet avgörande, inte som eftergift utan som motstånd.
Diplomati handlar inte om att ursäkta övergrepp, utan om att skapa utrymme för ansvar, förändring och mänsklig värdighet.
Upplysningen byggde på samtalet som metod mot maktens tystnad. I dag, när propaganda ersätter dialog, blir samtalet åter revolutionärt – farligt för den som fruktar ansvar, nödvändigt för den som söker förändring.
Uthållig diplomati har lyckats förut – i Nordirland, på Balkan, efter kalla kriget. Sverige har förmågan, erfarenheten och traditionen att göra skillnad. Nu behövs färre murar och fler mötesplatser där fred kan växa.
Fred är ansvar. Ett uppdrag. Ett val.
Henrik Forsslund
Lärare vid Senioruniversitetet i Stockholm


