Skånska ordföranden om industriavtalen: “Vi vill alltid ha mer”

Industrifacken och arbetsgivarna nådde under natten till tisdagen en uppgörelse om nya avtal. På IF Metall i Skåne är man nöjda med avtalet – men vill ha mer.

Roger Olsson, ordförande på IF Metall i Sydvästra Skåne är överlag nöjd med uppgörelsen.

– Vi är glada över att ett avtal har nåtts. Det satt ju långt inne, uppgörelsen kom vid tolvslaget, säger han över telefon. 

Även om han är lättad över att överenskommelse gått i hamn hade han hoppats på högre löneökningar för medlemmarna. 

– Vi vill alltid ha mer för våra medlemmar men vi ska kolla på det och se om vi kan klämma ut några tiondelar extra i de lokala avtalen, säger han. 

Avtalen som slutits nationellt innebär bland annat löneökningar på 6.4 procent fördelat över två år. Ökningen fördelas på 3,4 procent i år och 3,0 procent 2026.

– Vårt lönekrav låg på 4,2 procent. Det innebar att vi ville ha löneökningar som fortsatte i den takt de gjort de senaste två åren, sa Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall, på en presskonferens under morgonen. 

Enligt de förhandlande facken så har de med detta avtal nått en nivå på löneökningarna som är acceptabel.

– Vi nådde inte så fullt så högt i lönetaket som vi önskat men vi bedömer att helheten i uppgörelsen är på en acceptabel nivå, sa Ulrika Lindstrand, styrelseordförande på Sveriges ingenjörer.

Fackförbunden fick även med låglönesatsning i uppgörelsen. De lägsta lönerna ska  räknas upp till 29 100 kronor när potten ska beräknas i år och till 30 031 kronor nästa år. Detta välkomnades i Skåne. 

– Vi tycker att det är jättebra att det kom med. Det är helt i den riktningen som vi bör gå. Man ska kunna leva på sin lön, säger Roger Olsson.

Arbetsgivarsidan hade även de hoppats på ett annat utfall av uppgörelsen. De menar att den riskerar att försämra Sveriges konkurrenskraft.

– Avtalet ligger en bit över jämförbara konkurrentländer. Det kommer vara utmanande för konkurrenskraften för industrin, säger Per Widolf förhandlare för industrins arbetsgivare, på en presskonferens. 

Enligt honom har parterna haft väldigt olika ingångsvärden och tolkat de ekonomiska förutsättningarna olika. 

– Vi står väldigt långt ifrån varandra i bilden av det ekonomiska läget. Mot den bakgrunden var det inte så märkligt att avtalet kom så pass sent, säger han. 

Överlag är dock även han glad över att parterna har kunnat komma överens. 

LO centralt välkomnade avtalen och meddelade under tisdagsförmiddagen att de ställer sig bakom dem. 

– Det här avtalet ligger kvar på historiskt högre nivåer. Det blev inte den nedväxling som arbetsgivarna ville. För en genomsnittlig svensk arbetare ger det här ungefär två tusen kronor mer i lön under avtalsperioden, säger LOs avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, i ett pressmeddelande.

LO ska nu driva krav på löneökningar på 6.4 procent för samtliga tolv förbund i den samordnade avtalsrörelsen.

Avtalen som nu slutits ska fungera som märke för övriga fackförbunds förhandlingar. På Transportarbetarförbundet hade man därför önskat att löneökningen hade varit högre.

– Jag hade hoppats på mer. Vi ville från början ha ett högre ingångskrav, säger Alexander Malmqvist, ordförande för Transportarbetarförbundets avdelning 14.

Han lyfter fram att det inom transportsektorn är svårt att förhandla fram lokala avtal.

– Industrifacken kan ofta få ut mer i de lokala avtalen, det kan sällan vi, säger han.

Om Transportarbetarförbundet kommer att verka för att de får in en löneökning på mer än 6.4 procent i sina avtal överlämnar han dock till den nationella förbundsstyrelsen.