Transportbranschen – den farligaste arbetsplatsen i Skåne
Bert Johansson, ombudsman på Transportarbetareförbundet. Foto: Stefan Persson
Tänk dig att du har ett jobb där du dagligen riskerar att skada dig så illa att du tvingas till sjukskrivning. För den som kör godstransport på våra vägar är det vardag. De arbetar i den mest olycksdrabbade branschen i Skåne.
– Krasst sett är det byggnads- och transportbranschen som alltid ligger högst upp, tragiskt nog, säger Bert Johansson, regionalt skyddsombud på fackförbundet Transport.
Sett till dödsolyckor toppar byggnadsarbetare statistiken. När det gäller arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro är transportbranschen den mest drabbade. Inom den är det lastbilschaufförerna som ligger i topp med god marginal. Varje år anmäls omkring 150 olyckor till Försäkringskassan. Långt mer än en tredjedel leder till mer än 14 dagars sjukskrivning.
Förutom bygg och transporter är även den gröna näringen (där jord- och skogsbruk ingår) hårt drabbad.
– De tre är alltid överst på listan över branscher där många arbetstagare utsätts för allvarliga händelser, säger Richard Wester, sakområdes- och regelhandläggare på Arbetsmiljöverket (AV).
Han handlägger arbetsmiljöfrågor kopplade till den mest olycksdrabbade näringen, transportbranschen.
– När vi pratar vägtransporter och kringverksamheter som terminaler så ser vi att de här skadorna finns. Det är såhär det ser ut och har sett ut hela tiden.
Listan över olika kroppsskador som chaufförerna råkar ut för är lång. Öppna frakturer, det vill säga där huden går sönder och benet kan sticka ut, är vanligast. Bara i fjor anmäldes 33 sådana fall i Skåne. Andra vanliga skador är öppna sår och huvudskador och stukningar eller sträckningar.
Även lastning och lossning är kritiska moment som leder till många skador. Chaufförerna använder ofta handtruckar för att baxa gods in och ut ur lastbilen. Pallarna kan väga från 500 kilo och uppåt, vilket gör dem svårmanövrerade på liften.
– Det är lätt att falla från liften när du ska ha ut godset från flaket. Det är den största olycksrisken när det gäller chaufförerna. Det är också vanligt att chaufförer faller från fotsteget. De halkar och ramlar bakåt, säger Bert Johansson på Transport.
Många olycksfall sker vintertid. Då handlar det ofta om att någon halkat, inte sällan på grund av bristfällig snöröjning eller halkbekämpning.
– Det är lätt att någon som håller på att lasta eller lossa slår en vädermölla om det är is eller snö på marken, säger Bert Johansson.
Rena trafikolyckor leder däremot sällan till skador på chauffören.
– Även om det är en jäkla smäll så klarar de sig oftast.
Många av olyckorna är lätta att förebygga, menar Bert Johansson. En av de enklaste åtgärderna är att fastighetsägare, kommuner, Trafikverket och inte minst lastterminalerna saltar gator, lastplatser och andra ställen där lastning och lossning sker.
– Det ska vara i sådant skick att det är minimal risk att man glider på underlaget, säger Bert Johansson.
Framför allt måste arbetsgivarna bli bättre på att ta ansvar. Bland annat genom att tydligare informera chaufförerna om riskerna när de utför olika arbetsmoment.
– Sedan måste stressen minska. Många som distribuerar småpaket har 40 till 90 leveranser om dagen. Jag tror att stressen är en stor orsak till att många olyckor sker, att arbetsgivare pressar de anställda, säger Bert Johansson.
Ett visst ansvar vilar även på de enskilda chaufförerna, menar han.
– När de går ut ur bilen ska de hålla i handtaget och stiga ut försiktigt, inte hoppa. Man ska också fälla upp stopparna på liften så inte godset riskerar att falla ut. Skulle det ske så ska man släppa trucken.
Richard Wester på Arbetsmiljöverket menar att många små och medelstora åkerier brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
– De måste börja med att titta på alla risker, vilka arbetsmoment som finns, vilka risker som är kopplade till dem och se till att införa åtgärder för att minimera riskerna. Helst få bort dem helt.
Bert Johansson tycker att även Arbetsmiljöverket har ett stort ansvar för att få ner antalet skador, ett ansvar som de inte tar, hävdar han.
– De har ingen branschkännedom. Förr hade deras inspektörer sina egna branscher och blev duktiga på dem. I dag gör de bara skrivbordsinspektioner där arbetsgivaren får visa upp sitt dokumenterade arbetsmiljöarbete. Sedan accepterar Arbetsmiljöverket det.
Richard Wester håller inte med om beskrivningen. Men han medger att Arbetsmiljöverket inte gör så många inspektioner som vore önskvärt.
– Det är en försvinnande liten del vi hinner inspektera. Då får vi informera och samverka med intresseorganisationer. Det handlar om att göra bra omvärldsanalyser av de branscher och arbetsställen där riskerna är som störst.
Arbetsmiljöverket har i dag två tillsynsavdelningar. En är den ”gamla” som består av arbetsmiljöinspektörer. Sedan några år finns också ett särskilt center som arbetar mot den kraftigt växande arbetslivskriminaliteten.
Richard Wester säger att myndigheten fortfarande gör inspektioner, både föranmälda och oanmälda. På avdelningen mot arbetslivskriminalitet är de alltid oanmälda.
– I dag gör vi fler oanmälda besök än föranmälda. Inom arbetslivskriminalitet gör vi alltid oanmälda besök. Sedan har vi en tipstelefon där man kan lämna tips om dålig arbetsmiljö. Och även om vi föranmäler en inspektion så är det ju bra om arbetsgivaren genomför förbättringar. Vi vill ju se en bättre arbetsmiljö.
Stefan Persson
redaktionen@skanesfolkblad.se




