Tabarés liv blir film: “Klart han ska sitta inne, klart han är kriminell”

En vägg av kondens slår emot så fort man tar ett steg in i träningshallen. Ett tjugotal personer hoppar lätt på fötterna och kastar ut jabbar i luften. Artisten och boxaren Tabaré Cortes Severino möter fokuserat sin blick i spegeln. Svetten droppar från hans ansikte och bildar små pölar på den mjuka mattan.

Den svettiga hallen är en plats han alltid återvänder till. Trots motgångar, mörker, svek och död, välkomnar hallen och hans coach honom tillbaka.

– Han har följt min utveckling. Men jag har också svikit många gånger när jag tränat hårt, varit redo för matchen och sen åkt in i fängelset, säger Tabaré Cortes Severino.

Från att han var tre till arton år gammal har Tabaré Cortes Severino flyttats runt mellan olika fosterhem. När klockan slog 00.00 dagen han fyllde arton tog han sitt pick och pack och drog direkt tillbaka till Malmö. Där allt började.

– Jag fick inte stryk i det sista fosterhemmet, men det var andra grejer som var jobbiga.

Han har tidigare haft svårt att komma ihåg något från sin barndom. Nu för tiden dyker minnen upp som på löpande band. Minnen han länge inte velat veta av men i dag möter både i drömmar och vaket tillstånd. Minnen som ska möta ett publikhav när dokumentären om hans liv snart visas runt om i landet. Först ut är premiären på Göteborgs filmfestival.

– Jag har aldrig berättat vad jag har gått igenom. Folk har bara sett mig som mördarens son, och att det är självklart att jag är kriminell. “Klart han ska sitta inne, klart han är kriminell”. Men detta är min sanning, säger Tabaré Cortes Severino.

När han var tre år gammal dömdes hans föräldrar för ett dubbelmord i Malmö, Tabaré Cortes Severinos pappa fick livstid och hans mamma fick 14 år för medhjälp. På grund av det blev Tabaré och hans syster Franciska placerade i ett fosterhem.

Han är inget monster i dag. Det finns ingen djävul i hans ögon längre.

Efter att en tid passerat i fosterhemmet började orosanmälningarna att rulla in. Han tror att det blev uppemot 15 till 20 anmälningar totalt.

–  Det blev sämre i fosterhemmen än vad det var i familjen, även fast det var knas där med, säger Tabaré Cortes Severino.

Hos fosterföräldrarna var han introvert, otrygg och rädd. Han rymde ofta.

– Jag var inte välkommen där. Jag var en hund för dem. Så många gånger man fått stryk, blivit straffad, inlåst och utelåst.

Han vände sig tidigt till gatan och började sno grejer. Där var han välkommen. Utanför hemmet blev han kaxig, arg och aggressiv. Som trettonåring började han sälja knark för att ha råd att betala för fotbollsresor med laget, fotbollskläder och för att ha pengar i fickan.

I den syrefattiga träningshallen i Malmö delar han matta med flera unga killar. Han säger ifrån när de glorifierar våld utanför boxningen. Sporten har gjort honom till en lugnare människa, menar han.

– Med facit i hand vet jag att jag måste lämna det kriminella livet helt bakom mig om jag ska kunna göra det jag drömmer om. Att bli pappa och skapa familj. Jag kämpar för att vara på den här sidan, säger han och pekar rakt ned i träningsmattan.

– Det ska bara finnas kärlek i mitt hem.

En gång i tiden listades hans pappa som en av Sveriges grövsta brottslingar. Något Tabaré Cortes Severino fick syn på när han var alldeles för liten, berättar han.

– Jag var på ett café och på bordet låg en Aftonbladet, med en stor rubrik som sade typ “Sveriges tio grövsta brottslingar.” Och så var det en bild på min farsa där.

– Då fattade jag nivån på vad han har gjort och vad han satt för. Det blev en total chock.

Men Tabaré Cortes Severino berättar att det har varit en del av hans läkningsprocess, att bygga upp relationen till sin pappa.

– Han är inget monster i dag. Det finns ingen djävul i hans ögon längre.

Pappan är i dag en nyckelspelare i hans liv, berättar Tabaré. De gör vardagliga saker ihop, som att äta middag och gå och handla tillsammans, men hans pappa kommer också ofta och kollar på när Tabaré Cortes Severino har boxningsmatch.

– Även fast det är små grejer nu, var det allt jag ville ha när jag var barn, säger han. 

– Min relation till min farsa är helt annorlunda än mina syskons. De var mycket äldre när det hände och vissa av dem pratar inte med honom i dag.

Det är Sebastian Peña Rojas och Jesper Klemedsson Sotomayor som i sex år filmat Tabaré Cortes Severino. Dokumentären, som heter Mördarens son, har världspremiär på Göteborgs filmfestival 25 januari. Den är nominerad till Tempo Documentary Award och filmpriset Angelos som delas ut under filmfestivalen i Göteborg.

Tabaré Cortes Severino beskriver filmen som ren terapi.

– Det är som att jag går och pratar med en psykolog. Filmen har gjort mycket för mig.

Han duckar snabbt från ett osynligt slag och fortsätter att skuggboxas med lätta steg.

–  Varför boxas jag ens? Det är en fråga jag aldrig ställt mig själv, säger han mellan jabbarna. 

– Jag gillar att boxas, jag gillar disciplinen och allt som kommer med. Men varför? Sebastian som gjort dokumentären sade att det kanske är för att skydda Tabaré åtta år. Jag har aldrig tänkt på det så. Men när han sa det blev det självklart. Det är för att skydda mig som barn, lilla Tabaré.

Under året släpper Tabaré Cortes Severino, aka Rankz, ett nytt album som heter Livstid.

Dokumentären kommer så småningom till Skåne.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se