”Sveriges klimatomställning bygger på flera missförstånd”
Acceptansen för kalhyggen är en stor riskfaktor för klimatarbetet, skriver sju forskare. Foto Janerik Henriksson/TT
Tron på ”grön” el är ett tankefel i det politiska klimatarbetet. Att öka behovet av el drastiskt är inte rätt strategi för att nå målen i Parisavtalet. Inte heller kalhuggning av skog, skriver sju forskare vid Lunds universitet.
Enligt Parisavtalet ansvarar varje stat fullt ut för alla sina utsläpp av växthusgaser. Det är stadgat att utsläppen ska ha minskat till ungefär hälften år 2030, till nära noll 2050 för att sedan klinga av till noll fram till sekelskiftet. Allt för att få jordens temperaturökning att stanna under två grader.
Så snart Parisavtalet hade trätt i kraft satte Sverige upp egna mål med anvisningar om hur de ska uppnås. År 2017 lagfästes en utsläppsbudget med målet att Sverige 2045 inte ska ha några utsläpp av växthusgaser från ”svenskt territorium”.
Detta sätt att räkna saknar stöd i Parisavtalet och utgör ett flagrant brott mot avtalets anda och avsikt.
Vilket till exempel betyder, att Sverige för flygresor till Thailand i stort sett bara redovisar utsläpp som sker vid start och nästan ingenting för köp av varor tillverkade i Bangladesh eller Kina.
Detta sätt att räkna saknar stöd i Parisavtalet och utgör ett flagrant brott mot avtalets anda och avsikt.
Det har också till följd att Sveriges utsläppsbudget visar på klart minskande utsläpp medan atmosfärens ökande koldioxidhalt de facto visar på ständigt ökande globala utsläpp.
Är det på grund av misstag, okunnighet eller av andra skäl som Sverige redovisar en falsk koldioxidbudget?
Som om nyttjande av el vore utsläppsfri. I själva verket är det precis tvärtom.
Samma år som Parisavtalet undertecknades bildade Sverige en ny myndighet vid namn Fossilfritt Sverige. Avsikten var att öka takten i klimatomställningen och samtidigt stärka industrin.
Inspirerade av Fossilfritt Sverige talar våra riksdagsledamöter idag om att producera mera ”grön” el i ökad takt; ibland medtillägget ”för att rädda klimatet”. Som om nyttjande av el vore utsläppsfri. I själva verket är det precis tvärtom.
Batterier ingår i många produkter. För sin funktion behöver de flesta en sällsynt jordartsmetall. Gruvbrytning av dessa metaller ger upphov till avsevärda utsläpp och användningen av batterier ökar drastiskt.
Dessutom tänker regeringen bygga ny kärnkraft och avskaffa förbudet mot uranbrytning på svensk mark. Med allt vad det innebär för utsläpp och strålning under lång tid framöver.
Att producera mera el är inte en lek med sådana ord som ”grön” utan snarare en stor risk att missa Parisavtalets krav för 2030.
En företeelse som ökar denna risk markant är att techjättar som Google, Amazon, Facebook och Microsoft har fått bygga elslukande serverhallar i vårt land.
När stålet ska säljas, så är det så dyrt att ingen vill köpa det. Kostnaden för projektet blir en börda som svenska folket kan se fram emot att bära på sina axlar.
En av dessa serverhallar har en effekt på 500 MW. Om man antar att full effekt bara utnyttjas 60 procent av tiden och använder det faktum att Sverige under 2024 producerade 184 TWh el, så finner man att serverhallen ifråga slukar cirka 1,4 procent av all producerad svensk el. För alla serverhallar tillsammans blir det mycket mer.
Samma förödande sätt att agera finner vi i projektet Hybrit, som genomförs i samarbete mellan SSAB och de helstatliga bolagen Vattenfall och LKAB. Planen är att utveckla fossilfri framställning av stål i industriell skala. Denna process kräver ofantliga mängder el. Därför kommer efterfrågan på el att med råge överstiga tillgången och priserna rusa i höjden. Vilket i sin tur betyder, att när stålet ska säljas, så är det så dyrt att ingen vill köpa det. Kostnaden för projektet blir en börda som svenska folket kan se fram emot att bära på sina axlar.
Det viktigaste området vad gäller Sveriges misstag i klimatomställningen är till syvende och sist — skogen.
Träden har tillsammans med alla gröna växter den unika egenskapen att med hjälp av solenergi kunna fånga in koldioxid från luften. All grönska och speciellt skogarna hjälper på så sätt klimatomställningen genom att minska atmosfärens halt av koldioxid!
Men genom kalhuggning av enorma arealer och återplantering av bara en art avböjer vi i Sverige naturens egen hjälp.
Den skog som växer upp efter kalhuggning förlorar nästan all sin mångfald; allt ifrån marknära småkryp och skalbaggar till insekter, spindlar, mygg och fåglar. Och märk väl: alla dessa förluster av liv återfinns i atmosfären som ökad mängd av växthusgaser. Samtidigt som en del riksdagsledamöter talar om skogen som förnybar.
Tänk om denna inlaga hade lyckats övertyga våra riksdagsledamöter att Sveriges klimatomställning bygger på flera missförstånd.
Då kanske vi skulle få se och höra hur de samstämmigt lovar att sluta skylla på andra för att istället koncentrera sig helt på Parisavtalet.
Det skulle inge hopp om en acceptabel framtid för kommande generationer.
Arne L Persson, fil dr i matematik
Per Grönlund, fil lic i teoretisk fysik
Tomas Persson, docent i matematik
Lars-Christer Böiers, universitetslektor i matematik
Bengt Ringnér, fil dr i matematisk statistik
Karl G Andersson, docent i matematik
Per-Anders Ivert, docent i matematik
