Rätt till kisspaus – en fråga om värdighet

Att kunna gå på toaletten under sin arbetsdag borde vara en självklarhet. Men för den operativa personalen på pågatågen i Skåne ser verkligheten annorlunda ut.

Arbetsdagarna är minutiöst planerade, men utan att ta hänsyn till något så grundläggande som rätten till en toalettpaus. För tågpersonal innebär detta att de ofta arbetar långa pass utan att kunna ta de pauser som är avgörande för hälsan och välbefinnandet.

Ibland kan personalen jobba upp till fem timmar utan att ha tillgång till en ren toalett eller en ordentlig rast. Detta har blivit en allvarlig fråga, då personalen tvingas hålla tillbaka sina behov för att inte störa trafiken. För många innebär det en stor påfrestning, och för kvinnor inom yrket har det gått så långt att vissa tvingas ta blodstillande tabletter under mensen eftersom det inte finns möjlighet att gå på toaletten.

Arbetsbelastningen har blivit så extrem att många har tvingats gå ner i arbetstid för att orka med arbetsbördan. De har helt enkelt inte längre förmågan att arbeta heltid under dessa förhållanden.

Den ständiga konkurrensen om att driva trafiken på ett billigare sätt har lett till att arbetsvillkoren för personalen förlorat värde. Anbuden som vinner är de med lägsta pris, vilket innebär att personalens behov av pauser och ordentlig återhämtning inte tas i beaktande.

Tidtabeller och scheman sätts utan hänsyn till de faktiska arbetsförhållandena. Resultatet blir en situation där det inte finns någon inplanerad tid för en paus, vilket tvingar personalen att riskera sin egen hälsa för att få arbetsdagen att gå ihop.

Situationen är oacceptabel. Vi på Seko klubb Pågatåg kräver att VR Sverige tar sitt ansvar och inför ordentliga pauser i sina scheman. Vi är inte maskiner, vi är människor, och vi har rätt till en arbetsmiljö där våra grundläggande behov tas på allvar.

Den nuvarande situationen är en allvarlig hälsorisk, både fysiskt och psykiskt. För att kunna arbeta effektivt och bibehålla en hög standard på säkerheten är det avgörande att personalen ges möjlighet att ta pauser för återhämtning.

Det är dags att sluta se arbetstagare som kuggar i ett maskineri och istället förstå att en hållbar arbetsmiljö också innebär en arbetsdag där man får gå på toaletten när behovet uppstår.

Vi kan inte acceptera att våra medlemmar fortsätter att arbeta under sådana förhållanden. Det är inte bara en fråga om arbetsrätt, utan också om mänsklig värdighet.
Frågan är enkel: Ska vi ha planerade kisspauser – eller en arbetsplats där vi tvingas bita ihop och riskera vår hälsa för att hålla trafiken igång?

Stefan Pinjefors
Seko Skåne