Påve Franciskus har gått bort – skånska reaktioner

Under måndagen den 21 april meddelade Vatikanen att påve Franciskus avlidit. Skånes Folkblad har pratat med katoliker i Skåne.

Beskedet om påvens bortgång har precis kommit när Selena Roman och hennes dotter Shirley Roman Gonzales är på väg hem från en shoppingrunda på stan. Nu sitter de tillsammans på soffan hemma i lägenheten i Lund.

– Det är inte så att jag är super-religös. Jag ber inte så mycket, men jag ber för påven nu. Han var älskad av många. Jag tänker på honom och allt han stod och kämpade för, säger Shirley Roman Gonzales och fortsätter:

– Jag var mer religös tidigare, men sen började jag plugga naturvetenskap. Jag var inne på det som kunde bevisas. Jag och mamma debatterade mycket kring religionen.

Selena Roman ler när hon lyssnar på dottern och instämmer.

– Jag tänker annorlunda nu. Jag är friare i min tro även om religionen alltid finns med mig i vardagen.

Shirley Roman Gonzales bryter in:

– Jag tycker det är fint att påven öppnade upp kyrkan för fler. Om bibeln säger att Gud älskar alla borde vi alla också få älska vem vi vill. Jag hoppas nästa påve fortsätter i samma anda.

I katolska församlingen på andra sidan Lund pågår det dagliga arbetet som vanligt trots beskedet. Mat förbereds inför lunchserveringen, möten bokas och församlingsmedlemmar hälsar varandra välkomna. 

– Jag blev givetvis ledsen när jag fick beskedet. Jag är glad för honom men ledsen för oss andra som är kvar på jorden. Jag älskar påven. Så väl hans personlighet som hans sätt att leda kyrkan, berättar församlingsmedlemmen Johannes Jörgensen.

Johannes Jörgensen fortsätter:

– Det finns hela spektrat inom den katolska gemenskapen. De som är jätte ledsna och de som tyvärr är glada att han är borta. Jag är dock övertygad att en stor majoritet sörjer påven även om inte alla höll med om allt han stod för. Vi är förenade i tron även om vi är väldigt olika.

Hur kommer ni uppmärksamma påvens död i församlingen?

– Vi har en kondoleansbok där församlingsmedlemmarna kan skriva. Vi samtalar mycket i församlingen för att folk ska kunna uttrycka sin sorg och vi ber för påven.

Är det något särskilt du kommer minnas honom för?

– Min fru är tyvärr avliden, men när påven var här i Lund 2016 lyckades min fru smita längst fram till avspärrningarna. Hon är Mapuche-indian och när Franciskus kom förbi i sin bil skrek hon på spanska att han skulle be för Mapuche-folket. Han gjorde tummen upp. Jag tycker det speglar fint vem påven var.

Johannes Jörgensen fortsätter:

– Påven såg på världen och kyrkan utifrån de fattigas perspektiv. De som utgår från de fattiga avfärdas lätt som marxister. Det är inte så enkelt. Han var emot förtryck och det som är orsaken till förtrycket. Det går inte att inordna i ett vänster-höger-perspektiv. Det är mycket djupare än så.

Lunds katolska församling omfattar en rad olika orter i Skåne. Maria Wetterberg är administrativ assistent. Hon sitter och arbetar inne på kontoret.

– Det innebär en stor sorg även om det givetvis har varit ganska väntat. Han var en kärleksfull pelare att luta sig mot i en orolig värld. Samtidigt är det fint att han fick lämna världen nu under påsk. Påven fick ändå vara med och fira Guds död och uppståndelse innan han lämnade oss.

Vad har påven betytt för dig personligen?

– Han var en ödmjuk ledare. Sättet han visade det på är en inspiration. Han träffade de mest utsatta. Han besökte fångarna i fängelserna. Han gjorde det som var tabu.

Maria Wetterberg fortsätter:

– Jag har kämpat mycket med depression, självhat och ångest. Genom påven har jag sett ett ljus när det varit som mörkast. Jag blir påmind om att jag inte bara är jag. Jag är någon till andra människor. En syster och en dotter. Jag kan inte bara slänga bort deras känslor när mörkret säger något annat.

Maria Jakubowska har kommit för att äta lunch tillsammans med svärdottern Maria.

– Vi kommer sakna honom. Han var folkkär och mycket vänlig. Han ville ha en enkel begravning med en enkel kista. Det visar vem han var som person, säger Maria Jakubowska.

Tamas Osvath kommer även han för lunchen när han bryter in.

– Jag ser ett tecken i allt detta. Läkarna hade gett upp men han återhämtade sig. Han deltog i påskfirandet, gick till fängelset. Mötte vice presidenten JD Vance. Han hade tid med alla. Från presidenter till fångar. Det är som att han återuppstod för att välsigna världen, önska oss glad påsk och uppmanade till fred. Sen somnar han in annandag påsk, avslutar Tamas Osvath.

Jesper Klemedsson Sotomayor
Jesper.k.sotomayor@skanesfolkblad.se