Partiledardebatterna har blivit kapade av techjättarna

Så var det äntligen dags igen.

Partiledardebatt. Som vi har längtat.

Ännu en gång hade riksdagens åtta partiledare samlats på bästa sändningstid för att debattera sina stora visioner om Sveriges framtid. Med mindre än ett år kvar till valet skulle väljarna få svar på sina stora funderingar.

Vad vill de olika partierna göra med din röst? Hur ser deras tankar om ett bättre Sverige ut?

Det var tyvärr frågor vi inte fick några direkta svar på.

Istället har debatterna kapats av vår tidsanda. Partierna är i klorna på de stora techjättarna och att skapa innehåll för dem.

Inövade drapor

Många av de anförande vi fick se tycks vara inövade på förhand. Partiledardebatten är en politisk teater med ett uselt manus, dåliga skådisar och obegripliga replikskiften som inte syftar tillbaka till debattens tema. Allt för att deras drapor ska kunna klippas ut och publiceras i sociala medier.

Slår man en snabb titt på partiernas Instagram-konton kan man notera att alla lagt ut flertalet klipp från debatten.

Algoritmerna måste ju ha sitt. Men tyvärr är det direkt outhärdligt för alla som vill se en seriös politisk debatt.

I viss mån är det förståeligt. Människor tillbringar mycket tid på sociala medier. Och politiken måste finnas där väljarna finns.

Men politik är ofta mer komplex än en dräpande kommentarer i en debatt som klipps ut för att få spridning. Tyvärr är inte sociala medier en bra plats för sans, nyans och längre utläggningar om politisk teori.

Förlorarna blir såklart väljarna. De lämnas kvar på perrongen med sina frågor och funderingar obesvarade när tjafs- och käbbeltåget dundrar vidare.

Frågan är om inte debatterna hade mått bättre av att partierna inte fick använda klipp från SVT efter en partiledardebatt. Då hade vi åtminstone sluppit denna infantilisering av politiken från våra folkvalda.

Fascistoida tankegods

Om vi ändå ska fokusera lite på vad som sades så kan vi konstatera att fascistoida tankegods frodas och mår bra just nu.

Det är invandrarnas fel att arbetslösheten är skyhög. Bidragstak är bra arbetsmarknadspolitik.

Sänkt straffålder är najs för då får man låsa in barn. Att något sådant ska ha stöd i forskning är sekundärt så länge det känns rätt i magen.

Dessutom ska det helst vara tyst på våra gator och torg. Inga obekväma gaphalsar ska minsann demonstrera mot folkmord. Eller något annat obekvämt för den delen. Då ska man riskera utvisning.

Att SVT väljer att inte ha ett större fokus på massarbetslöshet och välfärdskollaps kan man ha sina invändningar emot.

Regeringsfokus

I övrigt var det fokus på regeringsfrågan. Vilka ska bilda regering efter nästa val? Och där finns några saker att konstatera.

Statsminister Ulf Kristersson har förlorat sitt trumfkort från förra valet. Något tydligt regeringsalternativ på hans sida av politiken finns inte den här gången.

Liberalernas Simona Mohamsson skrev en debattartikel om att L inte kommer acceptera en regering där SD ingår. Och SD har i sin tur krävt att man vill ha ministerposter om Tidöhögern vinner valet.

Men Kristersson vill gärna hålla uppe skenet kring att hans lag är så himla överens.

För vänstersidan är det dags att dumpa Centerpartiet. Skuggbudgeten som partiet la förra veckan är en nyliberal feberdröm som blir svår att sy ihop med de tre andra partierna.

Fler frågor än svar

Blev man klokare av partiledardebatten? Fick man svar på hur politiken ska göra vardagen bättre? Vad vill man egentligen göra med ens röst?

Stod man ut i två timmar och tog sig igenom debatten lämnades man nog med fler frågor än svar.

Allt som allt verkar vårt politiska samtal må uselt.

Och en sak är säker.

Det blir inte bättre av partiernas önskan att göda techjättarnas algoritmer.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se