Om Sverige vill knäcka gängkriminaliteten borde vi titta på Glasgow

Den svenska brottspolitiken har fallit ner i ett djupt träsk.

Längre straff och sänkt straffålder är allt politikerna gormar om för att knäcka gängkriminaliteten.

Förra veckan kunde vi läsa om anstalten i Ystad som nu förbereder sig på att ha barn som intagna genom att beställa in barnstorlekar på fängelsekläderna.

Partierna i riksdagen tävlar alla om vem som kan visa sig tuffast. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) menar ju till och med att det inte spelar någon roll om det funkar att låsa in 13-åringar eller inte.

Att högersidan av politiken ägnar sig åt den här typen av populism och magkänslelogik är inte förvånande. Det är en linje de alltid haft. Att bara höja straffen är den enda hållning de alltid haft i frågan om brottspolitik.

Men att Socialdemokraterna sneglar mot samma svar som Tidöhögern är direkt ledsamt.

Verkligheten bryr sig inte om magkänsla

Som parti och politiker kan man inte visa sig svag och att inte ta kriminaliteten på allvar. Man måste vara tuff och hård.

Det är såklart rimligt. För vem vill rösta på ett parti som utger sig för att inte ta brottslighet på allvar?

Men problemet uppstår när den hårda retoriken börjar gå hand i hand med en dödfödd politik som vi vet inte kommer ge några resultat. En politik som dessutom ofta är kontraproduktiv och skapar mer av de problem man säger sig vilja motverka.

Här hamnar partier i en knivig sits.

Vi som samhälle har en skev definition av vad det innebär att vara tuff och hård mot kriminaliteten. Det finns en utbredd populistiskt bild av att det bara är att kasta straff på alla och sänka brottsåldern så kommer allt lösa sig.

Och ska man behålla makten, eller vinna den, måste man visa sig vara tuff mot kriminaliteten med denna skeva retorik.

Men verkligheten bryr sig inte riktigt om magkänslan kring hur man är tuffast mot kriminella.

Vår definition av att vara tuff och hård skiljer sig ganska markant från vad som faktiskt fungerar.

Europas ”mordhuvudstad”

Och det finns såklart exempel på detta.

Glasgow i Skottland var länge känt som Europas mordhuvudstad.

Ökade klassklyftor och hög arbetslöshet under 90-talet ledde till en enorm våg av gängkriminalitet med dödlig utgång under 00-talet.

Värst var det såklart i de ekonomiskt utsatta områdena.

– Vi har fängslat så många personer, det funkar inte. Om fängelse var lösningen hade USA varit världens säkraste land säger Karyn McCluskey, grundare av Scottish violence recrution unit till SVT.

Klassklyftor och hög arbetslöshet. Visst ringer det vissa klockor som för tankarna till dagens Sverige?

Ökade klassklyftor

För det är inte bara arbetslösheten som skenat. Även klassklyftorna i det som en gång kallades världens mest jämlika land drar iväg.

Kapitalet koncentreras i allt högre grad till en liten krets. Sverige får nu fram fler dollarmiljardärer per capita än USA.

Till och med Wall Street i New York höjer ett varningens finger för att den ekonomiska ojämlikheten ökar för mycket i Sverige.

Oxfam, LO och Katalys varnar alla för samma sak. Den ekonomiska ojämlikheten har dragit iväg efter 30 år av nyliberal marknadsliberalism.

Finanspolitiska rådet är kanske lite mer försiktiga i sina ord. Men de är trots allt tydliga med ojämlikhetens konsekvenser. Om fler och fler upplever samhället som orättvist leder ökade klyftor till större brottslighet.

Adderar vi dessutom en hög arbetslöshet och urholkade trygghetssystem i form av sänkt A-kassa och lägre bidrag vi har vi blandat en riktigt explosiv cocktail som man inte släcker i första taget.

Släpp magkänslan

Så. Hur förhindrar man ungdomar från att dras in i kriminella gäng?

Ja. Vi kan konstatera att sänkt straffålder inte leder någonstans. Snarare tvärtom.

Att vara tuff mot kriminalitet måste få en ny innebörd. Och här måste politikerna ta sitt ansvar. Det finns inget stöd i forskningen för att den politik som förs just nu fungerar.

Vad man hade önskat av politikerna är att de släpper den retorik som till en början kanske låter bra och istället fokuserar på vad som faktiskt gör skillnad.

Om vi ska ha en seriös debatt om att bryta nyrekryteringarna till gängen och vara hårda mot de kriminella borde vi börja någon annanstans. Förslagsvis i forskningen och erfarenheter från andra.

Dödliga våldet minskade med 71 procent

I Glasgow började man se gängkriminaliteten som ett folkhälsoproblem. Man släppte idén om att försöka låsa in alla, för det ledde ingenvart. Istället använde man sig av långsiktiga metoder, sociala insatser och det som många skulle säga är ”mjukare tag”.

En sak som polisen pekar på är investeringar och satsningar i utsatta områden som en viktig faktor. Det minskar känslan av utanförskap.

Det dödliga våldet har nu sjunkit drastiskt. Den senaste femårsperioden har det dödliga våldet minskat med 71 procent jämfört med det tidiga 00-talet. Under pandemiåren mellan 2019-2023 skedde bara två gängmord.

Sverige kan lära av Glasgow.

Något som dessutom inte hade skadat i Sverige är en rejält progressiv fördelningspolitik som på ett jämlikt sätt om samhällets resurser till mindre bemedlade.

Det är något den svenska högern aldrig kommer ta i ens med tång.

Men oppositionen borde göra det. Man måste till och med göra det.

S har egentligen alla verktyg för att vara tuffast mot kriminella. Det har inte högern.

Men då måste S ta sig upp ur det retoriska träsk man sjunkit djupare ner i.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se