Malmö klarar sig fint utan Landskrona-Liberalen Torkild Strandberg
En kränkt näringslivstopp som efterfrågar 1800-talslösningar är inget att bry sig om, skriver Skånes Folkblads ledarkrönikör.
I somras tog Pågen det första spadtaget på vad som ska bli en enorm bröd- och gottefabrik strax utanför Landskrona.
Den skånska brödjättens produktion flyttar då från Malmö, men behåller sitt huvudkontor.
Attackerar Malmös styre
Detta har fått entreprenören Dan Olofsson att se rött. I en krönika i Sydsvenskan brer han ut sina åsikter om företagsklimatet i Malmö.
De styrande i Malmö har haft ytterst lite personlig kontakt med Dan Olofsson. På Ilmar Reepalus tid hördes han och kommunstyrelsens ordförande, i dag ringer ingen.
Han drar därför slutsatsen att sittande politiker är ointresserade av näringsliv.
Att Pågen lägger sin produktion i Landskrona kan också bero på billigare kostnader för mark. Men det kan så klart också bero på att styret där helt enkelt är näringslivsvänligt.
Högerpolitik är politik
Det konstateras alltså att det spelar roll vem som styr. Men Olofsson drar snabbt slutsatsen att huruvida det blir bra eller inte beror på person, inte politisk hemvist.
Lösningen som presenteras är att kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, Torkild Strandberg, ska ta över Malmö också. Att han är Liberal spelar ingen som helst roll, menar Olofsson.
Märkligt, då det enda Olofsson själv efterfrågar är undanröjda hinder för företagande, en solklart högerlutande agenda.
Längtar tillbaka till 1800-talet
Och det lokala styre Dan Olofsson efterfrågar, där entreprenörer har gräddfil i de demokratiska strukturerna, har vi testat förr i Sverige.
I slutet av 1800-talet fick man fler röster i kommunvalet om man hade mer pengar.
Då försvarades modellen med att den som betalade mer skatt fick mer att säga till om. Med dagens exceptionellt rikemansvänliga skattesystem, som gjort att vi i Sverige har fler dollarmiljonärer per capita än självaste USA, är det knappast ett bärande argument.
En ordning som gynnar ett fåtal rika
Går vi ännu längre tillbaka i tiden var det än mer näringslivsvänligt. Den som ägde, låt oss kalla denne för patron, styrde allt ifrån matpriser, löner och bostadskostnader till politik.
Det var en ordning som gynnade de få och som fick massorna att organisera motstånd för en rimligare maktfördelning.
Men Olofsson sätter finger på intressanta intressekonflikter. Det finns ju anledning att som kommun vilja ha fler arbetstillfällen.
Men det finns också en poäng med att bygga bostäder och låta industrierna växa fram på pendlingsavstånd.
Många intressekonflikter
Och en kommun har större ansvar än näringsliv. Bostäder ska byggas och att låta byggbolag exploatera kan bli både ekonomisk och social vinst för en stad.
När det kommer till Landskrona med omnejd råkar även några av Sveriges bästa åkermarker finnas exakt där. Etableringen av ett nytt bageri kostade värdefull åkermark, något som kan komma att påverka vår möjlighet att odla egen mat i tider av kris och krig.
Ur ett klimatperspektiv är det inte heller helt okomplicerat.
För en kommunpolitiker är näringsliv en del av en politikers uppdrag. En viktig sådan, men ändock endast en.
Håll huvudet kallt och värna demokratin
Kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), ville så klart ha kvar jobben i Malmö, trots Dan Olofssons påståenden. Men vilja räcker inte alltid hela vägen.
Och att jobben stannar i samma arbetsmarknadsregion får ändå anses positivt. Viktigast av allt är ändå att hålla huvudet kallt och försöka få ihop en helhet.
Men en sak är säker: det finns en anledning till att vi i Sverige skrotat Dan Olofssons idéer om att avpolitisera politiken. Det handlar helt enkelt om att värna fler intressen än den ägande klassens – och, i ärlighetens namn, om demokrati.
Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se
