Kalle Lind: Jag har fått kämpa för snusket i den här boken

Det är långt ifrån den första boken Kalle Lind har skrivit, det skulle enligt honom själv vara en underdrift att påstå, men det är den första romanen han ger ut som nybliven 50-åring.

Han påstår att han är en nostalgiker och att han genom livet ständigt varit äldre än sin faktiska ålder. Alltid varit lite rädd för nymodigheter och haft gubbiga intressen.

– Jag har aldrig haft något problem med att åldras, för det har varit logiskt för mig som är gammal i själen. Men så helt plötsligt slog det mig ”jag vill inte bli 50”.

Jag föll ner i ett ganska djupt mörker och behövde på något vis skriva mig ur den krisen.

Kalle Lind

Samtidigt som en grov ångest slog honom som en planka i ansiktet, så brakade även ett livsprojekt samman. Vilket blev en slags startskott på ett romanskrivande.

– Jag skilde mig från ett 25-årigt långt förhållande med tre barn, för två år sedan och det var ingen lycklig skilsmässa. Jag föll ner i ett ganska djupt mörker och behövde på något vis skriva mig ur den krisen.

Men boken som skrevs då, och trots att den nästan skrev sig själv på bara två veckor ur ett slags tillstånd av besatthet, blev den inte stoff för en roman som Kalle Lind ville släppa.

Han beskriver den som totalt skoningslös och alldeles för mörk och olycklig. Spoiler alert, den slutade med skilsmässa och ovänskap.

– Jag avskyr berättelser som bara är mörker. Vill jag se elände så tittar jag på nyheterna. Berättelsers uppgift är att ge tröst och ljuspunkter i livet.

– Men jag ville fortfarande skriva om medelålders och ångestridna personer i Malmö.

På så vis slipades temat om syskonskap fram och blev grunden till romanen Systrar, bröder och andra problem.

– Syskon, barn och skratt är ljuspunkter för mig. Och när jag skilde mig så klev mina syskon fram på ett sätt som de inte hade gjort tidigare. Jag har fem yngre syskon, så jag valde att skriva om en storasyster så att ingen ska känna sig utpekad.

Till min förvåning så ville de tona ner delarna med prutt och knulla.

En stark relation mellan en syster och en bror skildras i boken. De engagerar sig mycket i varandra och varandras liv, och inte sällan tycker den ena att den andra handlar fel.

Den ena är skild och den andra lever i ett skakigt äktenskap.

Utifrån någon form av självterapi ser Kalle Lind sig själv i brodern som en gestaltning av honom som person, och systern porträtterar versionen som han gärna skulle vilja vara.

Det viktiga har varit att skriva sant och om realistiska karaktärer, vilket har lett till vissa fajter i samröre med redaktören och förläggaren.

– Kroppsvätskor och toalettbesök är en del av livet. Inte att det ligger i ett konstant fokus, men det finns där och det är en sida av mig som dras till det. Till min förvåning så ville de tona ner delarna med prutt och knulla, vilket jag trodde skulle vara lite kommersiellt gångbart.

Varför var det så viktigt?

– Jag tycker att pruttskämt säger något om en människa. Det säger något om henne. Jag känner såna kvinnor och jag tycker att de är roliga. Men jag har märkt på mina redaktörer att de blir lite generade och då har jag undrat om det är deras privata moral eller om det har med själva berättelsens bäring att göra, säger Kalle Lind engagerat och fortsätter.

– Men jag har fått lägga mig ibland, för jag vill inte heller att folk som läser boken ska tänka att det bara handlar om avföring. Jag vill att man som läsare ska bli lite rörd också.

Blev du nöjd till slut?

– Ganska nöjd, men jag har sagt till min redaktör att den kunde vara lite grövre. Det saknas ett eller två könsord, säger Kalle Lind. 

Men hur ser han på livskrisen som så våldsamt slog omkull honom för några år sedan, har han tagit sig ut på andra sidan? Han fyllde ju trots allt 50 i somras oavsett om han ville det eller inte.

– Ja, de säger det. Jag ville inte fira det, men min sambo och goda vänner till mig arrangerade en överraskningsfest. Där bland annat min 16-åriga son gjorde en skoningslös roast av mig som pågick i en kvart där han berättade vilken tölp jag är – det var det bästa jag har varit med om.

Agnes Norup
agnes.norup@skanesfolkblad.se