Hjärtat slår en kullerbytta

En ny kultursida! Är det verkligen sant? Under två decennier har svenskarna fått se B-delen i dagstidningar försvinna en efter en. Recensenter och kulturchefer har avskaffats i lokalpress över hela landet. Och så kommer här en ny tidning, som också vill ha kulturjournalistik! Hjärtat slår en kullerbytta.

Det är långt ifrån självklart att publicister tycker att det är värt att bevaka kultur. Som ser kultur som en del av helheten, som en del av ett samhällsbygge. Och inte som vilken del som helst – för kulturen är ofta spegeln i vårt samhällsbygge, där vi kan få syn på sanningar som inte alltid smickrar oss. 

Vi kan måla upp andra sätt att leva, friare sätt att vara människa.

Men det är inte bara tidningsälskare som blir glada när publicister vågar satsa på kultur. Allra viktigast är det för kulturskaparna själva. Det möter jag ofta som recensent. Även om en recension inte är ensidigt positivt är de allra flesta konstnärer och konsthallschefer glada att det kommer en journalist och går i dialog med ens arbete. Ibland har konstnären arbetat i ett halvårs tid eller mer på en utställning eller ett verk. Ibland visar konstnärer upp ett helt livsverk. Och det är klart att man hoppas att det ska nå ut till någon.

Många tidningar har förstås nyheter om kultur och nöje. Men kulturjournalistik kan vara så mycket mer, i kulturjournalistiken är det tillåtet att ge plats för personliga tankar och känslor. Ja, inte bara tillåtet, det är helt faktiskt helt nödvändigt om texten ska vara något att ha. För det är så läsaren kan bygga en relation till journalisten. Vi kanske tycker helt olika, vi kanske rent av blir arga på varandra, men för mig är relationen till läsare och andra skribenter livsviktiga. De ger mig sammanhang och glädje i en samtid som på många sätt är mörk och orolig.

Och det går nog att säga detsamma om kulturlivet i stort. För när omvärlden är svår och tung att acceptera finns kulturen som en påminnelse om att allt skulle kunna vara helt annorlunda. Vi kan måla upp andra sätt att leva, friare sätt att vara människa. Det finns så mycket i livet som inte handlar om ekonomi och politik, och vi behöver kulturen för att komma ihåg det och berätta om det.

Om det är något vi inte behöver vara rädda för så är det barnen och deras kreativitet.

Men, kom till saken! Hur är det egentligen ställt med kulturlivet i Skåne idag? Bra fråga, tack! På en solig dag som idag är det ganska bra: Skåne har fungerande kulturinstitutioner som levererar intressanta föreställningar och utställningar år efter år. Vi har ett fantastiskt, sprudlande, självorganiserande kulturliv i inte minst Malmö. Och Skåne har bara det senaste halvåret fått två självständiga kultursidor i Skånes folkblad och Helsingborgs dagblad. Men självklart är det oerhört tufft att leva på sin kulturverksamhet i Sverige i dag, och många institutioner tvingas spara.

En ljusglimt särskilt värd att lyfta är Sveriges första konsthall för barn som öppnar i Lunds gamla tingsrätt. ”Respektlöst mot proffs” tyckte Sydsvenskans skribent. Om det är något jag är säker på så är det att proffs tål att se andras verk visas upp, också barns verk. Och någon gång ibland finns det barn som redan är konstnärer och musiker. Som är oresonligt begåvade, skickliga och uttrycksfulla. Historien är full av dem, och det de sedan skapar under resten av livet. Om det är något vi inte behöver vara rädda för så är det barnen och deras kreativitet. Så på en solig dag säger jag som barnen i Lalehs sång: Det kommer bli bra. 

Hedvig Weibull, kulturjournalist