Getterna blir fler i Sverige – bonden Oskar satsar på getglass

Antalet getter i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. I Skåne har det ökat från 1300 getter till 3100 på fyra år. En av getbönderna heter Oskar Edwall och tillverkar glass av getmjölk på sin gård i Tomelilla.

På en gård utanför Tomelilla, längs med en smal grusväg, ligger en hel drös med getter av olika storlekar i en väl tilltagen hage och njuter av vårsolen. Det är getbondens Oskar Edwalls flock på 43 getter – 16 fullvuxna honor och 27 killingar.

Från att knappt ha konsumerat någon mjölk över huvud taget, ändrades allt efter en utlandsresa till Portugal.

– Där bodde jag på en gård och fick smak för getmjölken, säger Oskar Edwall.

Efter hemkomsten till Sverige var det svårt att få tag på getmjölk och till slut kom han i kontakt med en getbonde på Linderödsåsen och gjorde upp en deal – några timmars jobb i veckan mot några liter getmjölk.

Sen dröjde det inte länge förrän han själv gjorde plats hemma på gården och köpte hem ett gäng getter. Och nu nästan fem år senare så är skaran större än någonsin.

– Att ha djur innebär i praktiken att man säger farväl till sin fritid, men det är val jag gör med hjärtat. Det bästa jag vet är att se mina getter beta av de växter de tycker om, då vet jag att jag gör något rätt, säger Oskar Edwall om valet av livsstil som getbonde.

Det är ett optimalt djur, de ger både mjölk och kött.

Oskar Edwall, getbonde

Enligt statistik från Jordbruksverket har antalet getter i Sverige ökat med 80 procent de senaste fyra åren. De kan inte svara på vad ökningen beror på, men hos Getavelsförbundet finns starka gissningar.

– Det är ett optimalt djur, som ger både mjölk och kött, och de kräver inte så mycket för att producera. Det är inte som med kor som behöver ensilage och kraftfoder, säger Mikaela
Janolsgården, ordförande på Getavelsförbundet.

Hon tror också att det ökade intresset för självhushåll har bidragit till att fler getter har registrerats hos jordbruksverket den senaste tiden.

Getavelsförbundet huvudsakliga uppgift är att bevara den svenska lantrasen, men föreningen breddas hela tiden och gäller nu samtliga getraser i Sverige. De jobbar för att utbilda getbönder, eftersom att den allmänna kunskapen är begränsad både hos veterinärer och getägare.

Utöver det arbetar dem för att öka statusen av getkött.

– Vi samarbetar med kockar för att ta fram recept och få in både getost och getkött på dem större forumen, säger Mikaela Janolsgården.

Det hör inte till vanligheten att hitta getkött ute i handeln. Och på de få ställen där det finns är intresset stort och utbudet säljer snabbt slut.

Get är ju en av världens vanligaste kött.

Mikaela Janolsgården, ordförande i Getavelsförbundet

– Det är inte bara svenskar som har fått upp ögonen. Även invandrare är intresserade av köttet. Get är ju en av världens vanligaste kött. Där jag bor till exempel bor många från Indien som är vana vid det.

Oskars besättning består av två raser, Svensk lantras och Anglo nubiska mjölkgetter. Den senare är kända för sin feta mjölk.

– Man ser att de skiljer sig från den vanliga lantrasen, för de har mycket längre öron och böjda horn, och är rätt så mycket större, säger Oskar Edwall.

När han skiljer killingarna från sina mödrar senare i vår kommer han börja mjölka getterna för hand. För att kunna ta till vara på mjölken till sin produktion av getglass, även kallad getlato.

På sina 16 getter som ger mjölk hoppas Oskar kunna få ut 50 liter per dag, vilket resulterar i en glassproduktion på 100 kilo glass om dagen.

Anledning till varför han har siktat in sig på, den ännu i Sverige ovanliga rasen, Anglo nubiska getter är för att den ger ett mycket större utbyte av mjölk.

– Det är svårt för getbönder att faktiskt försörja sig. Det har att göra med att svensk lantras har dåligt ostutbyte, det behövs tolv liter mjölk för att producera ett kilo ost. Man har avlat på kvantitet istället för kvalitet, säger Oskar Edwall.

Enligt rapporter från SLU kan man med den Anglo nubiska rasen få 2,7 kilo ost på tio liter mjölk.

– Det påverkar även min glasstillverkning.

Det har varit en lite knackig väg fram till den glassproduktion han har idag.

Efter flera tester med blandat resultat, träffade han till slut rätt när han fick testa en professionell glassmaskin hos en annan glassproducent.

– Då fick jag till den där mjuka och bra texturen som jag hade letat efter.

Vad säger de som smakar på getglassen?

– Det är många som säger att det är den bästa glassen de någonsin har ätit, säger Oskar Edwall.

För Oskar är det viktigt att upprätthålla ett traditionellt glasskapande. Där ingredienserna består av ägg, mjölk och grädde. Han undviker gärna tilläggsprodukter som emulgeringsmedel och fruktfiber.

Hans långsiktiga plan är att kunna leva på sina getter och glassproduktionen. Så småningom kommer han investera i en mjölkmaskin. Men än så länge jobbar han heltid vid sidan av, bland annat som kock och snickare.

För att få ihop arbetet på gården och skötseln av getterna är han därför knuten till en världsomspännande organisation som kallas Workaway. Ett nätverk för volontärer som söker sig till gårdar världen över.

– Jag har haft volontärer ända från Nya Zeeland som bor här och jobbar för mat och husrum, säger Oskar Edwall.

Agnes Norup
agnes.norup@skanesfolkblad.se