F som i Framtiden Förstörd

Situationen ser dock annorlunda ut för många. För ett år sedan var det 16 procent, eller 19 600 elever, som inte uppnådde kunskapsmålen i minst ett av kärnämnena svenska, engelska och matematik. Man fick alltså betyget F i ett flertal ämne. Effekten av detta är att man inte kan påbörja ett nationellt gymnasieprogram.

Det svenska skolsystemet ger idag mycket begränsat utrymme för snedsteg – marginalerna är små och konsekvenserna stora. Det blir särskilt problematiskt i en tid då gymnasieutbildning i praktiken är en förutsättning för att kunna etablera sig på en arbetsmarknad med allt högre krav på formell kompetens.

Denna hårda verklighet slår särskilt hårt mot unga i våra mest socioekonomiskt utsatta områden.

Bland unga män i dessa stadsdelar är det bara 14 procent som går i gymnasiet under gymnasieåren.

Frågan är vad som händer med resten. Svaret är dystert: endast 10 procent har en reguljär anställning. Bland de övriga är det bara 18 procent som har någon form av ekonomisk ersättning som överstiger studiebidragets nivå – det vill säga mer än 1 250 kronor i månaden.

I dessa områden står alltså många unga killar utan både inkomst och realistiska framtidsutsikter.

Kombinationen av mycket fritid och få meningsfulla alternativ skapar en grogrund för utanförskap – särskilt när tilliten till samhället sviktar. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att vissa lockas av vad den gängkriminella miljön har att erbjuda.

I känsliga åldrar är det därför viktigt att hålla kvar eleverna så länge som möjligt i skolsystemet. För viktigare än att få godkända betyg är möjligheten att få en chans att fortsätta sin utbildning. För det kommer aldrig vara optimalt att vägra de svagaste eleverna utbildning.

Denna avvägning tycks ha gått förlorad när elever lämnar grundskolan med icke godkända betyg.

Ofta framhålls att det är viktigt att tidigt kunna signalera risk för underkända resultat, så att skolor kan sätta in extra stöd. Men om det verkligen vore nödvändigt med ett betygssystem som sorterar så hårt, borde fler länder ha valt en liknande modell. I de flesta andra EU-länder är det dock bara en liten andel – ofta några få procent – som inte uppnår fullständiga betyg i grundskolan. Enligt Magnus Henrekson som nyligen utvärderat betygssystemen är inte heller de svaga eleverna i Sverige på en lägre kunskapsnivå än i andra länder.

Det är därför mycket glädjande att den utredning som presenterades i början av året föreslår att F-betyget ska tas bort. Utredningen föreslår också en tiogradig betygsskala och central rättning av de nationella proven för att minska betygsinflationen – alla viktiga och välkomna förslag.

I remissrundan som precis avslutats har flera aktörer dock lyft en viktig poäng: om F-betyget tas bort kommer fler elever med låga kunskaper att gå vidare till gymnasiet. Det ställer i sin tur högre krav på att gymnasieskolan har både resurser och förutsättningar att möta dessa elevers behov.

Redan idag är det omkring en femtedel av eleverna som inte fullföljer gymnasiet, och med fler eleversom påbörjar gymnasiet med svaga kunskaper riskerar den andelen att öka betydligt. Men det är ändå bättre än att unga ger upp redan efter grundskolan. Att ha påbörjat en gymnasieutbildning – och kanske läst ett eller två år – gör det betydligt lättare att senare återvända till utbildningssystemet, exempelvis genom komvux.

Nu förväntar jag mig att regeringen går vidare och klubbar förslaget – F-betyget bör avskaffas.

Samtidigt krävs satsningar, inte bara på gymnasieskolan utan framför allt på grundskolan – särskilt i socioekonomiskt utsatta områden – så att färre elever lämnar skolan med otillräckliga kunskaper.

Alla ungdomar förtjänar ett sommarlov mellan grund- och gymnasieskolan, inte en sommar som markerar början på utanförskap och långtidsarbetslöshet. Det är en katastrofal förlust – både för individen och för samhället.

Martin Nordin