Högerns passiv-aggressivitet är förödande för Sverige

Det är svårare än någonsin att hänga med i politiken. Man blir överöst med nyheter om hur Trumps oberäknelighet får stora effekter på vår ekonomi, konflikter och hur osäkert precis allt är.

Samtidigt ser många samhällsproblemen hopa sig och livet blir tuffare. 

Alltför många kämpar med ekonomin. Arbetslösheten är hög, pressen på både de som saknar arbete och de som arbetar ökar.

Tidöregeringen avvaktar. De säger sig förfasas över läget i både Sverige och världen, konstaterar tungt att hushållen har det tufft. Men åtgärderna lyser med sin frånvaro.

Finansministern konstaterar att inflationen, och därmed räntan, måste ner. Samtidigt som hon lovar en expansiv budget lovar hon också skattesänkningar.

Sådana har vi ju fått sedan de tillträdde.

I andra frågor verkar regeringen vara mer proaktivt lagd. De människor som nyttjar våra trygghetssystem ska klämmas åt. Det så kallades bidragstaket ska införas, trots att experter presenterat svidande kritik.

Vår migrationsminister Johan Forssell tycker att universiteten i Sverige är myndigheter som ska lyda och veta hut. De lyder, enligt honom under regeringen. Den akademiska friheten är till synes vatten värd.

L-ledaren och skolminister Mohamsson oroar sig för att lärare ska få gig-villkor. Hon erkänner alltså att dessa är undermåliga men gör absolut ingenting för att reglera denna växande avart på svensk arbetsmarknad. 

Det är tydligen skillnad på folk och folk.

Och de kärnkraftreaktorer som skulle rädda svensk energiförsörjning visade sig vara minireaktorer levererade omonterade, IKEA-style. 

Romina-reaktorerna är dyra och löser långt ifrån vad som lovades inför valet 2022, allra minst skåningarnas höga elpriser.

Statsminister Ulf Kristersson verkar bara ha två lägen: leende och mingelredo eller bekymrad och handlingsförlamad.

Trots att hans regeringsunderlag tjafsar för öppna ridåer (Ebba Busch och Jimmie Åkesson, vi tittar på er) verkar Kristersson oförmögen att samla sitt lag och piska in de trilskna i ledet.

Det alla dessa övertramp har gemensamt är att de gynnar väl etablerade människor bosatta i det globala väst. De skyddar välbärgade människors rätt att skaffa sig ännu mer makt, ännu mer pengar och ännu mer kontroll av alla andra.

Äntligen talar Tidöpartierna klarspråk. Tydligen var det inte ordning och reda eller att skydda våra värderingar. Det är att sparka på den som ligger, sondera terrängen för att de rika ska kunna tjäna ännu mer – och sedan skylla allt som går åt pipsvängen på individers oförmåga att ta tag i sitt liv. Och, så klart, på invandrare.

Det är samma gamla höger med samma gamla värderingar. De bryr sig inte om klimatet, inte om miljön. De är okej med de skitvillkor alltför många människor dras och är skamlöst öppna med att de endast tänker prioritera vissa yrkesgrupper.

De tänker inte investera i att bygga bostäder folk har råd till utan förvandla ännu fler till privata hyresvärdar. Och tågen, de ska bli så usla så folk börjar efterfråga privata investeringar för att kunna ta sig till jobbet.

Ja, tron på politiken ska ner. Ingen ska tro att något annat än pengar råder bot på samhällsproblemen. Samtidigt ska det bli svårare att ens skaffa ett jobb, leva på sin lön och hitta någonstans att bo.

Om ett år byter vi ut dem, va?