För tre decennier sedan mördades Gerard Gbeyo av nazister i Klippan. Dådet synliggjorde vidden av den brutala våg av nazistiskt våld som svepte över Sverige – ett våld som samhället ännu inte gjort upp med.

Klippans centrum för 30 år sedan. Klockan är strax före två på natten den 9 september. Gerard Gbeyo kliver av bussen. Han passerar Åbyplan och fortsätter över torget.

Knappt hundra meter bort är puben Krogodilen på väg att stänga. Utanför har ett gäng ungdomar samlats. De bär bomberjackor med nazistsymboler och stålhättade kängor. Flera av dem har knivar.

När ungdomarna får syn på Gerard Gbeyo kommenterar en av dem hans hudfärg. En annan föreslår att de ska attackera honom. Två av dem börjar följa efter. De rör sig snabbt och tyst – båda med kniv i handen. Vid korsningen mellan Torggatan och Holmgårdsvägen hinner de ikapp honom.

Gerard Gbeyo vänder sig om och frågar på engelska: “How do you do?” Då går de till angrepp. En av ungdomarna hugger honom i bröstet.

Gerard Gbeyo försöker springa därifrån. En av gärningsmännen följer efter och ropar att han ska döda honom. Den andre, som utdelat knivhugget, lämnar platsen.

Vid korsningen mellan Storgatan och Norra Skolgatan faller Gerard Gbeyo ihop. Skadan är dödlig. Först femton timmar senare uppmärksammas hans döda kropp av förbipasserande.

I Kristianstad, 30 år efter mordet, minns Alan Ali händelsen. Han gick i skolan med flera av nazisterna som satt på puben Krogodilen den kvällen. Han menar att det gick att förutse vad som skulle hända.

 – Det skedde inte i ett vakuum. Alla visste att snart kommer någon att dödas, snart smäller det, säger han.

De marscherade ofta längs gatorna med spikklubbor och spelade vitmaktmusik som Ultima Thule.

Åren som ledde fram till mordet präglades av nazistisk aktivitet i orten.

 – De marscherade ofta längs gatorna med spikklubbor och spelade vitmaktmusik som Ultima Thule.

Väggarna på stadens skolor pryddes med slagord som “Bevara Sverige Svenskt”. Om nätterna anordnades korsbränningar.

– Det gick att se dem brinna från mitt fönster, säger han.

De som motsatte sig nazisterna, eller bara hade fel bakgrund, utsattes för hot och våld. Vitt Ariskt Motstånd (VAM) hade grundats i Blekinge och många i Klippan anslöt sig.

 – Flera av dem var duktiga i slöjden och gjorde hakkors som de hängde upp i skolan. Ingen vuxen hindrade dem. När vi sade ifrån och det blev bråk var det vi som fick skulden, även när vi försvarade oss, berättar han.

Alan Ali blev mordhotad flera gånger och bara månader före mordet på Gerard Gbeyo blev han misshandlad utanför sin bostad.

– De hade varit på fest hemma hos en nazist som bodde nära mig. När jag var på väg hem gav de sig på mig, de var runt åtta personer.

Jag tvingades in i att försvara mig, att bli antirasist.

Misshandeln var så grov att han fick föras med ambulans till sjukhus. Polisen följde aldrig upp händelsen.

 – Vi fick lösa det själva. Jag tvingades in i att försvara mig, att bli antirasist, förklarar han.

Han menar att vuxenvärldens ovilja att se problemen – i kombination med att rasistiska åsikter även fanns bland vuxna – skapade en grogrund för våldet. Under tidigt 90-tal hade Klippan inte mindre än tre högerextrema partier i kommunfullmäktige. Polisens attityd går också att skymta i utredningen efter mordet. Konsekvent använder de benämningen “negern” när de refererar till Gerard Gbeyo.

 – Det sipprade ner från de vuxna, deras inställning speglades hos ungdomarna, säger Alan Ali.

Denna undfallenhet mot rasism skulle dock förändras. På platsen där Gerard Gbeyo dödats placerades ett kålhuvud. Det var svartmålat, med röd mun och vita ögon. Under låg en lapp med texten: “Ett minne till en man som inte tillfört något, mer än en stor kostnad, Klippans kommun.”

Mordet ändrade bilden av Klippan. Väldigt många fick sig en tankeställare.

Polisen visade upp huvudet för en chockad presskår. Uppmärksamheten blev enorm och politiker lovade att ta tag i rasismen.

 – Mordet ändrade bilden av Klippan. Väldigt många fick sig en tankeställare, säger Rune Persson, före detta socialdemokratiskt kommunalråd i Klippan.

De båda angriparna dömdes för mordet på Gerard Gbeyo. Men trots löften och flera nya initiativ upphörde inte de högerextrema aktiviteterna i Klippan. Tvärtom lockade mordet nazister från hela Europa till staden. Bland dem fanns Marcel Schilf – en tysk nazist och ledare för nätverket Blood and Honour.

– Han hyrde den gamla banvaktarstugan som han gjorde till sitt högkvarter, berättar Rune Persson.

Från huset organiserades marscher och våldsdåd. De som försökte sätta sig emot utsattes för hot och trakasserier. En av dem var Rune Persson.

På hans dörr ristades orden “DÖ” och “Jude”. Det skedde efter att han föreslagit att kommunen skulle köpa banvaktshuset och göra Marcel Schilf hemlös. Hoten blev så allvarliga att han under delar av 90-talet levde med Säpo-skydd.

– Det var ett helvete! Svartklädda män beväpnade med basebollträ stoppade bilar. De anordnade fester dit människor kom från hela Europa, alla ville vara med, berättar Rune Persson.

En av de mer aktiva nazisterna på den tiden var Andreas Olofsson. Han var medlem i Nationalsocialistisk front. I dag är han ordförande för barn- och utbildningsnämnden och företräder det lokala partiet Vår framtid. Dit anslöt han sig efter att ha uteslutits ur Sverigedemokraterna.

Liksom Alan Ali är han kritisk till hur vuxenvärlden bemötte nazisterna i Klippan. Men hans förklaring ser annorlunda ut.

 – Man kategoriserade oss, satte etiketter på barn och kallade oss rasister. Ingen vuxen ska sätta en etikett på barn, säger han.

Han beskriver tiden som speciell, med starka motsättningar i staden.

 – Man var tvungen att gå med i någon av grupperna. Antingen tillhörde man ett svenskt gäng eller ett invandrargäng, säger han.

Gängen var våldsamma, enligt honom, och många var rädda när de rörde sig i stan nattetid.

 – Det var oundvikligt att något allvarligt skulle hända. Vi kunde inte känna oss trygga i centrum, och de kunde inte känna sig trygga i utkanten av staden, säger han.

Gerard Gbeyo tillhörde dock inget gäng. Han var asylsökande och nyinflyttad i orten.

Det nazistiska våldet i Sverige hör också till det mest extrema i Europa. Mellan 1990 och 2023 mördades minst 21 personer av högerextremister i Sverige, enligt norska RTV – ett forskningsprojekt som kartlägger högerextremt våld.

Offren har ibland varit meningsmotståndare, men ofta rör det sig om personer helt utan koppling till gärningsmännen. Bara under månaderna före mordet i Klippan dödades två personer av nazister i Sverige.

 –  Det var en tuff tid. Vi hade haft lasermannen och flera mord och grova våldsdåd precis innan, berättar Rune Persson.

Nazisterna fortsatte att marschera på Klippans gator fram till början av 2000-talet. Sedan började aktiviteten att ebba ut. Rune Persson hade då fått som han ville. Banvaktarstugan köptes av kommunen. Marcel Schilf hade dött i sjukdom. Och Gerard Gbeyos mördare hade tagit sitt liv efter avtjänat fängelsestraff.

 – Han gick ut på torget och sköt sig själv. Han hade en mycket jobbig uppväxt, så det fanns nog många anledningar till att han gjorde det, säger Andreas Olofsson.

Jag fick familj och drog mig ur miljön. Jag vill inte att mina egna barn ska behöva uppleva det jag upplevde.

Flera  av nazisterna hade också blivit äldre. De hade bildat familj och fått jobb. 

– Jag fick familj och drog mig ur miljön. Jag vill inte att mina egna barn ska behöva uppleva det jag upplevde, säger Andreas Olofsson.

I dag menar han att han lämnat nazismen och rasismen bakom sig.

 – Jag tycker att alla ska få en andra chans. Alla har rätt att ändra sig. Jag har många vänner som är invandrare och tycker att vi ska ta emot invandrare, bara det sker under ordnade former.

Alan Ali har för länge sedan lämnat Klippan. Han har arbetat med att förebygga våld, rasism och droger bland unga. Men minnena från tiden i Klippan finns kvar. Och ibland möter han fortfarande dem som hotade honom, hängde hakkors på väggarna och brände kors.

 – Jag minns när jag runt 2007 skulle föreläsa på Polishögskolan i Växjö. Bland studenterna fanns flera av de gamla nazisterna från Klippan.

De kände igen varandra och de gamla nazisterna avbröt föreläsningen.  

– De sa vi vet vem du är – du var inte någon ängel heller, säger han. Rune Persson har gått i pension och Klippan styrs idag av en koalition mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och Andreas Olofssons Vår framtid.

Hiram Li
hiram.li@skanesfolkblad.se
Jesper Klemedsson Sotomayor
jesper.k.sotomayor@skanesfolkblad.se