V skulle bli de vuxna i rummet om de lägger ner regeringskravet

Det är inte V:s fel att regeringsbildningen blivit vad den är. Men just nu är man det enda partiet som kan förhindra en eventuellt SD-styrd regering, skriver Rasmus Hansson.

Det har varit en minst sagt omtumlande helg för den som fortfarande orkar hänga med i regeringsförhandlingarna.

I slutet av förra veckan gick Jimmie Åkesson ut och meddelade att SD släpper på sitt regeringskrav. Därmed öppnade han dörren på glänt till att Centerpartiet ska regera tillsammans med Tidöpartierna på något sätt.

Och det var något centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist nappade på.

Hon gav de båda sidorna i politiken en vecka att leverera varsitt ”totalpaket” till henne som hon ska välja mellan. Ganska kaxigt spelat av en partiledare för det femte största partiet i riksdagen.

C kan bli nya L

För den absoluta majoriteten av Thand Ringqvists väljare skulle det vara oacceptabelt att alliera sig med SD. Hon skulle stå inför en svekdebatt av sällan skådade proportioner eftersom partiet bedyrat att de inte kommer samarbeta med SD.

Med det sagt får vi nog ändå ta hennes hot om att byta sida på allvar. Ideologiskt står centern närmre de gamla allianspartierna, framförallt i den ekonomiska politiken. Sakpolitiskt finns det nog mer att hämta för C:s partiledning högerut.

Problemet är att hon inte skulle ha sina väljare med sig. De visste att de röstade på Magdalena Andersson som statsminister. Och dessutom tycks väljarna vara mer överens med övriga väljare på den rödgröna sidan.

Om Centerpartiet allierar sig med högern skulle de kunna gå samma öde till mötes som Liberalerna. Ett parti som blir helt beroende av stödröster för att överleva vart fjärde år. Ett parti utan trovärdighet.

I längden skulle det alltså vara förödande för C att gå högerut.

Smart drag av Åkesson

Men det var ett smart drag av Jimmie Åkesson. Nu testar han verkligen C:s röda linjer och karaktär. Samtidigt erbjuder han ett alternativ där han skulle ha veto över varje beslut som fattas i fyra år framöver, precis som under den senaste mandatperioden.

Just det här argumentet gör Vänsterpartiet en ganska stor grej av.

Partiet trycker på att en sådan regering skulle vara helt beroende av SD:s stöd.

Men detsamma gäller ju också vänsterut. Om V kan tänka sig att ställa sig utanför ett regeringssamarbete skulle de kunna få ett enormt inflytande över politiken kommande fyra år. De skulle kunna ta hem stora sakpolitiska segrar om man gör avkall på ministerposter.

C får svälja vänsterpolitik

Rättvist? Nej. Men partiet skulle åtminstone framstå som den vuxne i rummet, den som tar ansvar i ett knepigt parlamentariskt läge. Och det skulle man kunna vinna mycket på i längden.

Framförallt kan man spela på det. Att man var de som tog ansvar för väljarnas vilja samtidigt som Centerpartiet surade och muttrade i ett hörn.

Det här innebär inte att V ska gå med på centerpartistisk politik. Snarare tvärtom. Då kommer det bli C som får svälja vänsterpolitik. Annars kan V rycka stödet till en rödgrön regering.

Om V lägger ner sin ministerkrav och man ändå inte får igenom stora sakpolitiska segrar får väl centern gå högerut och göra sig beroende av SD vid varje beslut.

Inte V:s fel

Det är inte V:s fel att regeringsförhandlingarna hamnat där de hamnat.

Men Vänsterpartiet är de enda som kan förhindra en ny regering beroende av SD. C har byggt stora delar av sin sin identitet kring just den röda linjen mot Jimmie Åkessons parti. Bevisligen går det inte riktigt att lita på Centerpartiets ord i den här frågan.

Tyvärr.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se