Svenska studenter borde också ge sig ut på gatorna

Den svenska skolan präglas av historiskt usla Pisa-resultat och friskolekoncerner som berövar barn en värdig utbildning. Vuxenvärlden har svikit er, skriver Rasmus Hansson.

Frankrike står i lågor. Igen.

Den här gången tog protesterna fart ur en vänsterorienterad studentrörelse som fått nog. Unga vuxna i gymnasiet och på universitet gav sig ut på gatorna för att protestera mot de usla och orättvisa förhållandena i skolan. Åtminstone i vissa skolor.

DN:s korrespondent i Frankrike, Erik de la Reguera, förklarar att protesterna har sitt ursprung i en skola som extremt ojämlik. De med pengar sätter sina barn i katolska privatskolor eller prestigefyllda skolor i centrala Paris. Har man mindre bemedlade föräldrar får man gå i statligt finansierade skolor där allt verkar vara uselt.

Vittnesmål från lärare i Paris gör gällande att lokalerna i de statligt finansierade skolorna är i så undermåligt skick att det springer råttor ur väggarna. Ventilationen är så dålig att det blir kokhett i klassrummen på somrarna. På vintern tvingas elever sitta med jackor inomhus för att inte frysa för att isoleringen är så dålig.

För att ännu mer cementera skillnaderna mellan fattig och rik har Frankrike ett system där högskolorna rankar gymnasier. De som gått på ett ”dåligt” gymnasium kan nekas en plats på högskola till förmån för någon som gått på en skola med gott rykte.

Att den här typen av orättvisor mynnar ut i protester är allt annat än konstigt. Det vore underligt om det inte ledde till någon slags motstånd.

Sker inte i ett vakuum

Protesterna i Frankrike är som protester i Frankrike brukar vara – våldsamma och blodiga.

Att det inte är eftersträvansvärt med blodvite i samband med demonstrationer säger sig självt. Men protester sker inte i ett vakuum. Det är ett utlopp för frustration, orättvisor, systemfel.

Och det finns andra länder som lider av enorma systemfel i skolorna.

Äter lunch på Burger King

Länge har det skurits ner i den svenska skolan. Dessutom har vi vårt världsunika friskolesystem.

De senaste åren har det släppts två böcker som avhandlar hur de privatägda skolorna i Sverige skär ner på allt i sin väg. Johannes Klenells Bananrepubliken och Natalia Kazmierskas Fuskarna.

I böckerna framgår det med all önskvärd tydlighet att de stora friskolekoncernerna struntar fullständigt i att unga ska få en bra skolgång. Ägandet har endast ett syfte. Och det är inte att ge elever en god utbildning.

Bland annat redogörs det för hur skolor med idrottsinriktning inte har en egen gympasal. Eller att elever på skolor utan matsal erbjuds ”god och varierad lunch” på Burger King.

Ägarna drar ständigt in på lokalkostnader och studiematerial. Lärartätheten är lägre och likaså anställer de färre behöriga lärare.

De som fått betala priset för detta skruvade experiment är barnen. På högskolan presterar elever från friskolor sämre och dessutom riskerar den som väljer en privatägd skola att tjäna mindre pengar genom livet.

Plånboken avgör

Liksom i Frankrike finns det en klassdimension i hur snett det svenska utbildningssystemet slår mot elever där föräldrarna har en svagare socioekonomisk ställning. Har man utländsk bakgrund eller arbetar i lågavlönade yrken påverkar det barnens skolgång.

Det visar en rapport som släpptes av Sveriges Lärare i januari. Tillgången till behöriga lärare är lägre i utsatta områden. Idén om en likvärdig och rättvis skolgång oavsett tjocklek på föräldrarnas plånbok finns inte heller i Sverige.

Frågan är väl när vi ska börja lyssna på larmen.

Kräv en värdig skolgång

Protesterna i Frankrike har fått sitt eget liv. Nu tycks de handla lika mycket om höga levnadskostnader och andra nedskärningar i den offentliga sektorn. Och det kan vara värt att påminna sig om att fransmännen har en annan hållning och inställning till allt som rör protester och demonstrationer. Där är det på ett annat sätt del av vardagen.

Bilderna från Paris, Marseille och andra städer visar sönderslagna affärer och bilar som står i brand. Det är såklart att ta allt för långt. Och det skulle nog inte ske i Sverige.

Men lite väsen och liv från svenska elev- och studentrörelsen hade varit på sin plats.

Bevisligen har vuxenvärlden svikit er.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se