Som väljare är det viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt

Slutspurten av valrörelsen har brakat igång.

Nog hade man önskat att vi nu hade ett offentligt samtal som handlade om partiernas politik, visioner och ideologi.

Tyvärr lyser de sakerna med sin frånvaro. Istället har samtalet dominerats av helt andra saker.

Kulturkriget kring Ceuta

För någon vecka sedan korsade runt 70 000 människor gränsen från Marocko till den spanska enklaven Ceuta i Nordafrika. Allt skedde i princip över en natt. 88 människor dog och tusentals skadades i försöken att ta sig till Spanien. Inom ett dygn hade i princip alla överlevande och oskadade återvänt till Marocko igen.

Ännu råder det inte riktig konsensus kring varför det faktiskt hände. Mycket tyder på att desperata människor utnyttjats som ett politiskt påtryckningsmedel. Exempelvis Ryssland har agerat liknande tidigare med målet att destabilisera och splittra EU.

Eftertänksamhet är inte signifikativt för vår tid. Svenska och europeiska ministrar och toppolitiker skulle minsann ut och kulturkriga illa kvickt. Och det var, för att uttrycka det milt, inte vackert att beskåda. De gick rakt i fällan.

Jimmie Åkesson (SD) och den italienska högerpopulisten Giorgia Meloni tyckte att Spanien skulle uteslutas ur Schengensamarbetet, alltså det avtal som gör att EU-medborgare kan röra sig fritt inom unionen. Att Ceuta inte ingår i Schengen och därför inte omfattas av avtalet tycktes inte bekomma dem.

Kristersson ville skrämmas

Statsminister Ulf Kristersson och migrationsminister Johan Forssell (M) ville göra det här till en svensk valfråga.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver de att samma kaos som nu uppstått i Ceuta mycket väl kan ske i Sverige om Socialdemokraterna vinner valet i september. Hur ska det gå till, frågar sig kanske vän av ordning.

Exakt hur det faktiskt skulle kunna bli som i Ceuta i Sverige svarar de kanske inte riktigt på i texten. Den enda likheten tycks vara att en sosse styr i Spanien nu och att det kan vara en sosse som styr Sverige efter valet.

Men så var nog inte syftet att försöka måla upp ett rimligt framtida scenario, utan mest att skrämmas.

Något slags fokus på det mänskliga lidandet för de som dog eller de människor som i desperation försöker göra sitt för att överleva fanns det inte heller utrymme för i debatten. Inte vid ett enda ords nämndes detta i ministrarnas text.

Quisling-affären

Och sedan hade vi såklart Quisling-affären.

Toppolitikern inom SD, Richard Jomshof, bestämde sig för att dra upp volymreglaget på max. På plattformen X kallade han Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, för quisling efter att Lindberg lagt ut ett klipp där han påpekat att SD kan få fler än tio ministerposter efter valet.

Efter att Jomshof fått kritik för uttalandet valde han att även kalla Magdalena Andersson för samma sak.

Vidkun Quisling ledde den marionettregering i Norge under andra världskriget som lydde under Nazityskland. Han avrättades för landsförräderi.

Att Jomshof väljer att jämföra en journalist och oppositionsledaren för landsförrädare är farligt, ohederligt och ovärdigt. Och knappast har det blivit bättre av att många inom borgerligheten försöker släta över uttalandet.

Lita på dig själv

Allt det här har dominerat det offentliga samtalet i Sverige de senaste veckorna. Vad partierna faktiskt vill åstadkomma efter valet har hamnat i skymundan.

Det finns krafter inom svensk politik som vill ha det exakt så här uppskruvat, annars hade de inte vridit upp reglaget just nu. Förlorarna blir tyvärr väljarna som vill ha svar på sina frågor om hur de ska få det bättre efter valet.

Som väljare är det viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt och lita på sig själv, sina värderingar och vilket samhälle man tror på när man går till valurnan den 13 september.

Om det fortsätter i tangentens riktning kommer det inte ha pratats mycket politik fram till valdagen.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se