Bygg framtidslandet Sverige – innan någon annan äger det 

Ekonomen och Italiens tidigare premiärminister Mario Draghis rapport om Europas konkurrenskraft satte ord på läget: Europa halkar efter, och gapet växer. Vår framtid byggs allt mer på teknik, kapital och beslut vi inte själva kontrollerar. Ändå har Sverige inte haft en samlad nationell innovationsstrategi sedan 2012, och ingen innovationsminister sedan Mikael Damberg. Innovationspolitiken har krympt till en fotnot – samtidigt som omvärlden rustar. 

Politiken måste våga något större än sakpolitikens skyttegravar och ständigt defensiva utspel. Det stora i svensk historia kom aldrig ur försiktighet. Vi byggde vattenkraften när elektriciteten var ny, lät uppfinnare bygga Tetra Pak, Ericsson och en exportindustri långt större än vad ett litet land i norr borde mäkta med – och satte med Nobelpriset själva ribban för mänsklig upptäckarkraft.

Samma mod låg bakom hem pc-reformen, när en miljon svenskar fick sin första dator och Sverige på några år blev en it nation. Det var inte marknaden som gjorde det – det var politiska beslut att lyfta hela folket samtidigt. Sverige har aldrig blivit världsledande genom att sikta lagom. 

Samma mod låg bakom hem pc-reformen, när en miljon svenskar fick sin första dator och Sverige på några år blev en it nation.

Nu står vi inför nästa skifte. Sverige behöver återigen en mer aktiv industripolitik – en stat som inte bara reglerar och förvaltar, utan som pekar ut riktning, bygger infrastruktur och investerar tillsammans med näringslivet, precis som vi gjorde när vi blev en industrination. Det kräver en hel framtidspolitik, från utbildning och forskning till energi och kapital.

Låt mig ge några konkreta förslag på var vi kan börja. 

AI förändrar själva sättet vi bygger bolag, fattar beslut och skapar värde på. Då behöver vi ett AI-körkort för alla: en nationell satsning som ger varje svensk – inte bara en teknikelit – förmågan att förstå verktygen, se möjligheterna och hantera riskerna.

AI handlar inte bara om produktivitet, utan om källkritik, integritet och etik i en tid när det blir allt svårare att veta vad som är sant. Precis som datakörkortet följde på hem-pc:n måste vi demokratisera AI innan klyftorna cementeras.  För AI är framtidens infrastruktur.

Precis som datakörkortet följde på hem-pc:n måste vi demokratisera AI innan klyftorna cementeras.

Men till skillnad från internet, som byggdes öppet och delat, ägs de nya digitala motorvägarna av en handfull bolag i USA och Kina. Vi måste be om lov och betala allt högre tullar för att köra på dem – och den som äger vägen kan när som helst stänga av trafiken. Europa byggde en gång järnvägar, elnät och telenät som gemensam infrastruktur. Samma tänkande måste nu gälla beräkningskraft, data och AI modeller. 

Men kompetens räcker inte – vi behöver kapital. USA och Kina satsar tusentals miljarder i statligt stöd på framtidens teknik, medan Europas pensionsfonder förvaltar biljoner men placerar en försvinnande liten del i de bolag som ska bygga framtiden. Vi kan inte stå bredvid och hoppas att marknaden löser det. Den marknaden styrs inte av oss. 

Detsamma gäller klimatomställningen. Ja, Northvolt gick i stöpet – och det kommer att användas som argument för att staten ska hålla sig borta från stora industrisatsningar. Jag drar motsatt slutsats. Sverige behöver fler visionära gröna satsningar, inte färre: batterier, vätgas, fossilfritt stål. Här finns framtidens export och jobb – och här ligger Malmö och Skåne redan långt framme. Kina förstod det för decennier sedan och leder nu både batteri-, solkrafts- och elbilsracet.

Ska svenska miljöbolag växa här hemma krävs en aktiv industripolitik med statliga investeringar bakom de inhemska satsningarna – inte som ersättning för privat kapital, utan som den uthålliga partner som gör att det privata vågar. 

Här vilar också ett ansvar på oss själva. Vi som land – och vi som entreprenörer – bör ha både en önskan och en plikt att försöka behålla svenskt ägande i de bolag vi bygger. Varje exit är inte fel, men när våra mest lovande bolag gång på gång säljs utomlands innan de vuxit färdigt exporterar vi inte bara aktier, utan huvudkontor, forskning, skattebas och beslutsmakt över vår egen framtid. Och plikt kräver möjlighet: det måste finnas svenskt och nordiskt kapital som orkar följa med hela resan. 

Vi som land – och vi som entreprenörer – bör ha både en önskan och en plikt att försöka behålla svenskt ägande i de bolag vi bygger.

Därför behöver Sverige – helst tillsammans med våra nordiska grannar – en investeringsbank för innovation, som mobiliserar vårt eget kapital, inte minst pensionskapitalet, och investerar det i den teknik som ska bära oss vidare – från AI till grön industri. Det är en socialdemokratisk idé i grunden: att vi tillsammans bygger något större än vad var och en klarar ensam.

Folkhemmet byggdes så. It-nationen byggdes så. Framtidslandet kan byggas så. 

Framtiden är inget som händer oss. Den är något vi bygger – eller något andra bygger åt oss, på sina villkor. Sverige har gjort valet förr. Det är dags att göra det igen. 

Jonas Michanek
riksdagskandidat (S), Malmö