Rejäl mys-tv när miljardären Petter Stordalen läxas upp i Skavlan

Förra veckans avsnitt av Skavlan & Sverige på SVT är rejäl mys-tv. Åtminstone om man tycker om att titta på när miljardärer blir uppläxade.

Runt bordet sitter en salig blandning människor. Bland annat Vänsterledaren Nooshi Dadgostar och den norske hotellmagnaten Petter Stordalen.

Ämnet som gänget ska diskutera är huruvida det är fult att bara vilja tjäna pengar eller om man också bör ha som ambition att göra världen bättre med sitt jobb.

Tidigt i programmet frågar Fredrik Skavlan sin landsman Petter Stordalen om den vinterkonferens som hans hotellkedja Strawberry anordnar för sina anställda till en kostnad av 60 miljoner kronor.

– Vad motiverar du dem med? Vill de inte bara ha högre lön? undrar Skavlan.

– Nej, där tar du fel. Du säger mycket bra, men här har du fel, replikerar Stordalen och resonerar vidare:

– Lön är en motivation till en viss nivå, men det är minst lika viktigt att jobbet känns betydelsefullt.

Pengar man får från sitt arbete är viktigt för att täcka grundbehoven, menar Stordalen. Sen är pengar inte så viktigt.

Världsfrånvänd norrman

Det är fruktansvärt enkelt och världsfrånvänt att säga av en man med tillgångar på 15-20 miljarder kronor.

För en klar majoritet är lönen det som får en att gå upp på morgonen. Utan lön blir det svårt att betala för mat och tak över huvudet. Det är motivationen.

Dessutom är det ju de som arbetar för honom som ökar värdet på hans tillgångar. De som varje dag städar hotellrummen, lagar frukost i köken eller jobbar i Strawberrys receptioner. Det är ju de som gör att hotellkedjan varje dag upprätthåller sin kvalitet och att kunder återvänder.

Nåväl.

Stordalens skattesmäll

I december överklagade Stordalen en dom till högsta domstolen i Norge då hovrätten krävt att han ska betala 400 miljoner i skatt efter en affär som gjordes 2013. Men det verkar han inte lika sugen på.

Om nu lön och pengar inte är så viktigt för honom borde han väl inte ha några problem att betala notan.

Mysfaktorn ökar markant när den nederländska historikern Rutger Bregman kommer in i studion. Han har nyligen släppt en bok som handlar om moralisk ambition. Och han har inga ambitioner på att vara snäll mot Stordalen.

Vad han bjuder tv-tittarna på är en rejäl uppsträckning av miljardärer och svensk skattepolitik i realtid.

Miljardärers låga skattetryck

Bregman hänvisar till den franska ekonomen Gabriel Zucman som menar att världens miljardärer betalar ungefär 0,2 procent i skatt på sina tillgångar.

Dessutom har Sverige utvecklats till ett skatteparadis för miljardärer, konstaterar Bregman.

Det har han säkerligen rätt i. Vi har blivit bland de bästa i världen på att få fram miljardärer. Sverige får exempelvis fram 1,5 gånger fler dollarmiljardärer per capita än USA.

Och samtidigt har vi de senaste åren sett hur vissa svenskar fått betydligt mer i plånboken. De vars plånböcker som tjockat till sig allra mest är de som redan var ganska tjocka.

Tidögängets politik gynnar de rikaste

Under senaste årens kostnadskris har Tidögänget tagit pengar från nästan alla grupper och skickat det upp på samhällsstegen till den tiondel som redan har allra mest pengar. Allt enligt riksdagens egen utredningstjänst.

Samtidigt har fattigdomen fördubblats i Sverige de senaste tre åren. 700 000 människor i vårt land har svårt att betala sina mest basala utgifter.

Och så har regeringen givetvis skurit i både a-kassan och försörjningsstödet.

Det är barockt. Ovärdigt.

En annan värld är möjlig

Lyckligtvis konstaterar också Bregman orimligheten i Stordalens enorma tillgångar.

– Om du (Petter Stordalen, reds. anm.) vaknar imorgon och halva din förmögenhet är borta spelar det ingen som helst roll i ditt liv.

Varför ska några få sitta på så mycket? Vad vinner vi som land på det när välfärden urholkas, alla våra ekonomiska trygghetssystem urholkas, tågen står still och arbetslösheten är skyhög?

Allt det här borde valrörelsen handla om. Förhoppningsvis öppnade Bregman en liten dörr till det.

Under 1900-talet blev Sverige ett av världens mest jämlika länder. Just nu är vi ett av världens mest ojämlika.

Men det går att ändra. Vi har gjort det förr. Framförallt har vi en moralisk skyldighet att göra det igen.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se